Så fungerar diuretika i njurarna: Fem klasser och deras mekanismer

Diuretika ökar urinproduktion – men på olika sätt

Alla verkar på nefronen (njurens funktionsenhet) men i olika segment. Används vid högt blodtryck, hjärtsvikt, njur-/leversjukdom, vissa förgiftningar. Alltid på läkare recept.

1. Slingdiuretika (t.ex. furosemid, bumetanid)

Blockerar Na⁺-K⁺-2Cl⁻-ko-transportör i Henles slinga → massiv natrium/kalium/klorid/vattenförlust. Starkast. Risk: hypokaliemi, hyponatremi, urinsyra.

2. Tiaziddiuretika (t.ex. hydrochlorothiazid)

Blockerar Na⁺-Cl⁻-ko-transportör i distala konvoluterade tubeln. Mindre diures, sänker Ca²⁺-utsöndring (bra vid njursten). Vanlig förstahandsval vid hypertoni.

3. Kaliumsparande diuretika (t.ex. spironolacton, amilorid)

Blockerar ENaC-kanal i samlingsrören → minskar Na⁺-återupptag, sparar K⁺. Ofta kombinerade med tiazid/slinga för att motverka hypokaliemi.

4. Osmotiska diuretika (t.ex. mannitol)

Filtreras i glomerulus, ej återupptagen → drar vatten med sig osmotiskt. Används akut (hjärnödem, högt ögontryck).

5. Karbonanhydras-hämmare (t.ex. acetazolamid)

Hämmar CA i proximala tubeln → minskar HCO₃⁻-återupptag → mild diures. Används vid glaukom, höjdsjuka, vissa epilepsiformer.

Övervakning

Regelbundna blodprov (natrium, kalium, kreatinin, GFR, blodgaser). Justera dos/preparation vid obalans.