Fosfor är det näst mest förekommande mineralet i kroppen (efter kalcium) och avgörigt för ben, energimetabolism och röda blodkroppars funktion. Brist är ovanlig hos friska men kan uppstå vid diabetes, celiaki, alkoholism, njursjukdom eller vissa läkemedel.
Benskador: Osteoporos och osteomalaci
Ben består av hydroxiapatit (kalciumfosfat). Fosforbrist stör mineraliseringen:
- Osteoporos: Minskad benmassa, ökar brotrisk. Ofta symtomlöst tills frattur inträffar.
- Osteomalaci (vuxna) / rakitik (barn): Mjuka, smärtsamma ben som lätt spricker. Orsakas ofta av kombinerad brist på fosfor, kalcium och D-vitamin. Ger diffusa bensmärtor, ömhet och kan leda till permanenta deformiteter.
Energibrister och trötthet
Fosfor är central i ATP (adenosintriphosphat), cellernas energivaluta. Vid brist omvandlas ATP till ADP (två fosfat) och AMP (ett fosfat), som ger mindre energi. Resultat:
- Muskelsvaghet och snabb utmattning
- Låg träningstolerans
- Ökad skaderisk vid belastning
Röda blodkroppars funktionsnedsättning
Fosfor är del av 2,3-DPG (2,3-difosfoglycerat) i erythrocyter, som reglerar syreavgivningen från hemoglobin till vävnader. Vid låga fosfornivåer:
- 2,3-DPG minskar → hemoglobin håller fast i syren → mindre syre släpps ut till vävnader.
- Symtom: trötthet, svaghet, mental förvirring, förminskat uthållighet.
Diagnostik och behandling
- Blodprov: S-fosfat (normalca 0,8–1,5 mmol/L), S-kalcium, S-PTH, D-vitamin, njurfunktion.
- Behandling: Åtgärda orsak (t.ex. insulinbehandling vid diabetes, glutenfri diet vid celiaki), fosfattillskott (peroral eller iv), D-vitamin/kalcium vid behov.
Fosforbrist är en underdiagnostiserad orsak till diffusa symtom – tänk på den vid obeklärlig trötthet, muskelsvaghet eller bensmärtor hos riskgrupper.
