IQ, eller intelligenskvot, är den poäng som erhålls genom ett intelligenstest. Resultatet anses allmänt vara ett tillförlitligt mått på en persons kognitiva förmåga och placeras ofta på en skala där 100 utgör genomsnittet. Det finns flera standardiserade tester som är utformade för att mäta intelligens på ett vetenskapligt och jämförbart sätt.
Det första intelligenstestet var Stanford-Binet, som utvecklades av den franske psykologen Alfred Binet i början av 1900-talet. Testet konstruerades ursprungligen för att identifiera inlärningssvårigheter hos barn, men kom senare att användas av militären för att sortera och placera rekryter efter lämplighet.
Ett officiellt IQ-resultat är en relativ poäng som beräknas i förhållande till testpersonens jämnåriga. Ursprungligen representerade talet en kvot mellan testpersonens "mentala ålder" – det vill säga råpoängen på testet – och dennes kronologiska ålder. I moderna tester har denna beräkning dock ersatts av en statistisk fördelning där medelvärdet ligger på 100 och standardavvikelsen vanligtvis är 15 punkter.
Användningen av IQ-poäng som mått på intelligens har omgivits av stor kontrovers. Testerna har kritiserats för att uppvisa snedvridning när det gäller etnicitet, socioekonomisk klass och kulturell bakgrund. Dessutom råder det en akademisk debatt om vad som egentligen utgör ett korrekt mått på intelligens. Många ifrågasätter exempelvis om egenskaper som kreativitet, uppfinningsrikedom och praktisk problemlösningsförmåga – som de flesta standardiserade IQ-test inte mäter – borde vägas in i den övergripande bedömningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online