Psykisk diagnos och symtom – så ställs en psykiatrisk diagnos

Psykiska diagnoser identifieras utifrån patientens egna redogörelser för sina besvär eller genom professionell observation av symtom. Det viktigaste verktyget för detta arbete är den amerikanska diagnostiska manualen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), som uppdateras löpande i takt med att forskningen utvecklas. Idag är den femte upplagan, DSM-5 från 2013, den gällande standarden inom både klinisk verksamhet och forskning.

Mentalvårdspersonal, exempelvis psykiatriker och psykologer, har lång utbildning och erfarenhet av att diagnostisera och behandla dessa tillstånd.

Historik

Behovet av att klassificera psykiska störningar har funnits inom medicinen sedan slutet av 1800-talet. När den första upplagan av DSM publicerades 1952 fick diagnoser och kliniskt arbete för första gången en gemensam, enhetlig standard att förhålla sig till. Sedan dess har manualen reviderats flera gånger för att spegla ny forskning och nya kunskaper om psykisk ohälsa.

Varför korrekt diagnos är avgörande

Att skilja symtom på psykiska störningar från allmänna medicinska tillstånd är oerhört viktigt, eftersom en genomtänkt behandlingsplan alltid bygger på en träffsäker diagnos. Symtombilden kan dessutom överlappa mellan olika områden: bröstsmärtor kan exempelvis bero både på panikångest och på hjärtproblem. Därför görs ofta en medicinsk utredning parallellt med den psykiatriska bedömningen.

Olika typer av psykiska diagnoser

En psykiatrisk bedömning innebär att man identifierar de symtom som beskrivs i DSM:s diagnostiska kriterier. Bland de mest kända diagnosgrupperna finns:

• Stämningssyndrom, som depression och bipolär sjukdom
• Ångestsyndrom, som generaliserat ångestsyndrom, fobier och tvångssyndrom
• Uppmärksamhetsstörningar, som adhd
• Psykotiska syndrom, som schizofreni

Vanliga symtom och kännetecken

En mentalvårdsprofessionell kan upptäcka tecken på psykisk ohälsa genom att observera faktorer som:

• Störningar i sinnesstämning, exempelvis ihållande nedstämdhet eller svängningar
• Ångest och oro som påverkar vardagen
• Förändringar i sömn och aptit
• Nedsatt förmåga att klara arbete, studier eller sociala relationer
• Hörsel- eller synhallucinationer

Nästa steg: söka hjälp och behandling

Att etablera kontakt med en vårdgivare, till exempel en läkare eller terapeut, är det första steget mot att kartlägga sina symtom och få en eventuell diagnos. Utbudet av behandlingsalternativ – inklusive läkemedelsbehandling och olika former av samtalsterapi – växer kontinuerligt och blir allt mer tillgängligt. Med rätt diagnos och rätt stöd har många goda möjligheter att må bättre och återfå funktion i sin vardag.