Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, fjärde upplagan (DSM-IV), listar sex kriterier för generaliserat ångestsyndrom (GAD). Det främsta kännetecknet är överdriven ängslan och oro. GAD utgör ungefär 12 procent av alla ångeststörningar och drabbar cirka 3 procent av den amerikanska befolkningen. När störningen förekommer hos barn kallas den överängsligt syndrom i barndomen.
GAD:s huvudsakliga kännetecken – överdriven ängslan och oro, även kallad "förväntansoro" – måste finnas fler dagar än inte under minst sex månader. Oro som endast rör en enskild händelse eller aktivitet uppfyller inte detta kriterium; det måste finnas flera olika orosområden samtidigt. Dessutom ska oron vara svår att kontrollera.
Personer med GAD upplever ofta också fysiska symtom. För att en diagnos ska kunna ställas krävs att tre eller flera av följande symtom finns med (för barn räcker det med ett):
GAD är något annat än vanlig stress eller vardagsångest. Tillståndet innebär en betydande funktionsnedsättning eller ett markant lidande inom viktiga områden i livet, exempelvis i arbetet eller i sociala sammanhang.
Ångesten och oron får dessutom inte bero på någon annan psykiatrisk störning, och den får inte heller vara en följd av medicinering eller ett fysiskt tillstånd, såsom hypertyreos (överaktiv sköldkörtel).
GAD kan skiljas från vardagsstress och normal ångest på flera sätt, bland annat genom hur länge tillståndet varar och huruvida det går att distrahera sig från känslorna. Fysiska symtom är en annan tydlig ledtråd. Oron vid GAD omfattar dessutom oftast fler områden än "normal" oro – du kan exempelvis samtidigt oroa dig för dina barns säkerhet, din ekonomi, din garderob, din hunds hälsa och det knarrande ljudet från bilens motor.
Endast en kvalificerad psykiatrisk specialist kan ställa diagnosen GAD. Misstänker du att du lider av en ångeststörning bör du kontakta en psykiater eller legitimerad terapeut för utredning och stöd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online