Ångest kan förstås som en ängslig förväntan på vad som skulle kunna hända. Även om ångest oftast förknippas med något negativt fyller den faktiskt en viktig funktion: den hjälper oss att planera framåt och undvika verklig fara.
Ångest blir däremot ett problem när den stör en persons vardag på något sätt – till exempel när den upplevs med alltför hög intensitet, uppstår för ofta eller saknar verklig grund. I dessa situationer kan personen lida av ett ångestsyndrom och ha stor nytta av professionell hjälp.
Enligt American Psychiatric Association är ångestsyndrom de vanligaste emotionella störningarna och drabbar fler än 25 miljoner amerikaner. Utöver den överväldigande känslan av ångest kan man uppleva fysiska symtom som magbesvär, svettningar, bultande eller racinghjärtan, spända muskler och en förstärkt skräckreaktion.
Ångest påverkar också tänkandet. En person kan drabbas av tvångstankar, fobier, ständig oro för att dö eller "bli galen", samt påträngande tankar som smärtsamma minnen eller återkommande mardrömmar.
Författarna till boken Worry-Free Living konstaterar att ångest är det mest missförstådda området inom psykisk hälsa, och att många myter cirkulerar kring ångestsyndrom. Vanliga missuppfattningar är att ångest skulle vara rent genetiskt betingat, en oundviklig konsekvens av åldrandet, att den går över av sig själv med tiden, eller att den är ett tecken på svag karaktär.
Dessa myter vidmakthåller orättvisa stigman och skapar onödiga hinder för människor som söker verklig hjälp. Att sprida korrekt kunskap om ångest är därför en viktig del av kliniskt psykologiskt arbete.
Kamp med ångest kan ligga bakom en eller flera diagnoser. En form är paniksyndrom, där individen drabbas av panikattacker som kännetecknas av en överväldigande kombination av svåra fysiska och psykologiska symtom.
Fobier, alltså specifika och intensiva rädslor, räknas också som ångestsyndrom. Även tvångssyndrom (OCD), posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och generaliserat ångestsyndrom (GAD) ingår i samma diagnostiska kategori.
Två psykologiska teorier spelar en central roll i förståelsen och behandlingen av ångestsyndrom: beteendeterapi och kognitiv beteendeterapi (KBT). Båda inriktningarna fokuserar på personens problem här och nu, men förstår problemets natur på något olika sätt.
Beteendeterapin är till stor del erfarenhetsbaserad – psykologen hjälper klienten att lära sig nya, mer anpassningsbara beteenden. Den kognitiva inriktningen fokuserar istället på att hjälpa klienten ersätta problematiska och felaktiga föreställningar med mer realistiska och rationella tankar.
Vanliga behandlingar utifrån ett beteendevetenskapligt perspektiv inkluderar praktiska metoder som avslappningsträning, desensibilisering, gradvis exponering för det man fruktar, Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR) samt träning i självhävdelse.
Kognitiva metoder, exempelvis Rational Emotive Behavior Therapy (REBT), innebär att konfrontera och ifrågasätta irrationella eller absolutistiska övertygelser. Behandlingen kan även innehålla hemuppgifter där personen lär sig identifiera irrationella tankar och hitta rationella alternativ, samt rollspel och visualiseringsövningar.
Utöver dessa tekniker kan en psykiater förskriva läkemedel som stöd för att lindra symtomen. Ofta ger kombinationen av samtalsterapi och medicinering bäst resultat för personer med svårare ångestsyndrom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online