Bert Vogelstein, medicine doktor, är en av världens mest ansedda cancerbiologer och forskare vid Johns Hopkins University School of Medicine i USA. Efter många års praktik som onkolog valde han att helt ägna sig åt cancerforskning. Hans specialitet är studier av tjocktarmscancer och kolorektala tumörer, med särskilt fokus på genetikens roll och tumörsuppressorernas betydelse vid sjukdomen.
Doktor Vogelstein inledde sin forskning med att söka efter bevis för en tumörsupprimerande gen vars specifika funktion var att agera som en molekylär broms, vilket saktar ner tillväxten av normala celler. Han teoriserade att tjocktarmscancer berodde på att denna gen gick förlorad, vilket gjorde det möjligt för sjuka celler att växa okontrollerat. Han fann att cancerceller ofta innehåller defekta kromosomer och började söka igenom dessa skadade kromosomer efter spår av den tumörsupprimerande genen. I denna sökning upptäckte han genen p53.
Genen p53 hade redan undersökts av andra forskare som trodde att den fungerade som en onkogen – alltså en gen som slås på vid tjocktarmscancer, inte en som stängs av. Doktor Vogelstein teoretiserade att om p53 verkligen var en tumörsuppressor måste båda dess kopior (en gen från vardera föräldern) vara "avstängda" för att en tumör skulle kunna växa. Vogelstein och hans kollegor samlade in celler från en kolorektal tumör som hade förlorat en kopia av p53-genen. De upptäckte att den andra kopian i samtliga fall innehöll en mutation som i praktiken stängde av genens förmåga att undertrycka tumörer. Denna mutation kunde aldrig påvisas hos personer utan cancer.
Doktor Vogelstein och hans forskarkollegor studerar även en grupp gener som kallas stabilitetsgener, vilka kontrollerar mutationsfrekvensen hos andra gener. När dessa gener förändras genetiskt ackumulerar cellen mutationer i hög takt och tillväxten av tjocktarmstumörer accelereras. Bland de stabilitetsgener som visat sig vara viktiga vid tjocktarmscancer finns MSH2 och MSH6 (kända som "mismatch repair-gener") samt BUBR1, vars förändring kan orsaka stora kromosomavvikelser.
Doktor Vogelstein har också studerat mutationerna i adenomatös polypos coli (APC)-signalvägar som leder till tjocktarmstumörer. Proteinerna som bildas av denna tumörsupprimerande gen avgör om en cell kommer att utvecklas till en tumör. Patienter med ärftliga APC-mutationer utvecklar med stor sannolikhet godartade tjocktarmstumörer; Vogelstein undersöker hur andra mutationer samverkar för att omvandla dessa till cancerogena tumörer. Han har redan utvecklat ett mycket känsligt blodprov för att identifiera patienter med ärftliga APC-mutationer samt de tidigare nämnda mismatch repair-generna.
De genetiska tester som doktor Vogelstein och hans medarbetare har utvecklat genom sin forskning kan identifiera familjemedlemmar som bär på anlag för ärftliga former av kolorektal cancer. I kombination med genetisk rådgivning och noggrann övervakning av en onkolog kan dessa diagnostiska tester ge familjer trygghet och leda till tidig upptäckt av kolorektala cancerformer.
Doktor Vogelstein menar att dödsfall i kolorektal cancer i princip alltid kan förebyggas om sjukdomen upptäcks innan metastaser (cancerspridning) hinner uppstå. Han har utvecklat ett test som effektivt kan analysera tiotusentals DNA-molekyler efter mutationer i APC och andra gener, kallat BEAMing (efter beads, emulsions, amplifications, magnetics – testets fyra komponenter).
Doktor Vogelstein använder också sin genetiska forskning för att utveckla nya, högeffektiva kemoterapibehandlingar mot både tidig och avancerad tjocktarmscancer, vilka förhindrar mutationer längs de genetiska signalvägarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online