
År 1998 steg Atkins-dieten till status som en av världens mest sålda bantningsmetoder när miljontals människor valde Dr. Atkins strategi med få kolhydrater och mycket protein för att gå ner i vikt. Här är de viktigaste fakta om dieten, dess vetenskapliga grunder och vad forskningen faktiskt visar.
Dr. Robert C. Atkins hävdade att en minskning av kolhydratintaget i kombination med ett ökat intag av protein skulle ge en snabbare och större viktnedgång än vad traditionella kalorisnåla dieter kan åstadkomma. Metoden bygger på idén att kroppen, när kolhydraterna minskar, börjar använda sitt fettlager som primär energikälla.
Atkins-metoden är indelad i fyra faser. Den första fasen, induktionsfasen, är den striktaste och begränsar kolhydratintaget till cirka 20 gram per dag. Därefter ökar man gradvis kolhydraterna fas för fas tills man når en nivå där vikten hålls stabil på lång sikt.
Enligt Dr. Atkins var raffinerade och komplexa kolhydrater – bland annat majssirap med hög fruktoshalt och vitt mjöl – samt transfetter, som delvis härdade oljor, roten till fetmaepidemin. Anledningen var att dessa ingredienser enligt Atkins utlöser insulinproduktion i kroppen. Insulinet gör i sin tur att kroppen lagrar sitt kaloriöverskott som fett istället för att förbränna det.
I en studie jämförde USA:s jordbruksdepartement (USDA) Atkins-dietens effektivitet med traditionella kalorisnåla dieter. Resultatet visade att deltagarna som följde Atkins-dieten gick ner mer än dubbelt så mycket i vikt som de på traditionell diet under de första sex månaderna. Efter ett år hade dock Atkins-gruppen gått upp i vikt igen, vilket innebar att slutresultaten mellan de två dieterna i praktiken liknade varandra.
Samma USDA-studie rapporterade också att deltagarna som följde Atkins-dieten fick en ökning av sina kolesterolvärden med cirka 3 procent. Detta väckte frågor om huruvida en fettrik, kolhydratfattig kost på lång sikt kan påverka hjärt- och kärlhälsan negativt.
Trots Atkins påstående att en kolhydratfattig kost skulle minska insulinproduktionen fann USDA-studien att insulinnivåerna hos deltagarna på Atkins-dieten inte sjönk signifikant jämfört med nivåerna hos dem som följde en traditionell diet. Detta ifrågasatte en av teorins centrala pelare.
Dr. Atkins avled 2003 till följd av en huvudskada. Enligt New York Times redovisade hans medicinska journal flera hälsoproblem, däribland en historik av hjärtinfarkt, kronisk hjärtsvikt och fetma – något som ytterligare spädde på debatten kring dietens långsiktiga effekter.
Atkins-dieten kan ge snabba resultat på kort sikt, men forskningen tyder på att skillnaden mot traditionella dieter i stort sett försvinner efter ett år. Som med alla bantningsmetoder är det klokt att rådfråga läkare eller dietist innan man gör större förändringar i sin kost.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online