I ett pressmeddelande daterat den 8 juli 2009 konstaterade amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC (Centers for Disease Control and Prevention) att befolkningen i USA fortsätter att gå upp i vikt: 30 procent av invånarna i sex delstater klassades som feta, medan 25 procent av befolkningen i 32 delstater hamnade i samma kategori. Bland det enorma utbudet av bantningsmetoder och viktminskningsprogram har Atkinsdieten visat positiva resultat när det gäller viktnedgång – men medicinska experter är fortfarande oroade över de långsiktiga biverkningarna.
På sin webbplats, i artikeln "Nutrition Fact Sheet: Atkins' Diet", hänvisar Northwestern University till flera hälsorisker kopplade till dieten, bland annat hjärtproblem, förhöjt kolesterol, benskörhet (osteoporos), gikt och njursten. Universitetet pekar också på svårigheten med att följa en diet som försöker permanent utesluta enkla kolhydrater som de flesta rutinmässigt konsumerar – exempelvis godis och snacksamtal – samt på avsaknaden av dokumentation kring dietens effektivitet utöver en period av 12 månader. Bland de biverkningar som nämns i artikeln återfinns dålig andedräkt, förstoppning och trötthet.
Dr. John A. McDougall instämmer på sin webbplats i att en betydande viktnedgång kan uppnås med Atkinsdieten, men varnar samtidigt för möjliga hälsoskador. McDougall listar flera stora hälsoorganisationer som motsätter sig fettrika och proteinrika dieter, däribland American Heart Association och American Cancer Society, och anger ytterligare möjliga biverkningar som stroke, diabetes och fetma.
(Obs: Dr. McDougall är en känd förespråkare för vegetarisk kost.)
Consumer Affairs rapporterade den 28 januari 2008 om studier där en modifierad version av Atkinsdieten användes för att behandla barn och vuxna som lider av epileptiska anfall. Även om mekanismen bakom hur en ketogen kost (proteinrik och kolhydratfattig) fungerar vid epilepsi ännu inte är helt förstådd, tyder resultaten på att den kan förebygga eller begränsa antalet anfall. Science Daily rapporterade den 1 februari 2005 om liknande studier med fettrik, kolhydratfattig kost mot epilepsi, och menade att en sådan kost dessutom kan visa sig gynnsam vid Alzheimers sjukdom.
Konceptet med fettrik och proteinrik kost härstammar alltså inte från doktor Atkins. Våra nomadiska förfäder, vars livsstil inte lämpade sig för jordbruk, fick det mesta av sin näring genom jakt, vilket gav dem en kost som huvudsakligen bestod av animaliskt protein och fett. PubMed Centrals artikel "Ketogenic diets and physical performance" från den 17 augusti 2004 hänvisar till dokumentation och studier från 1800-talet som rör kolhydratfattiga, fett- och proteinrika dieter. Löjtnant Frederick Schwatka utgör den tidigast dokumenterade källan, åren 1878–1880, med beskrivning av ökad fysisk uthållighet tack vare ketogen kost.
Dr. John A. McDougall citerar på sin webbplats "Letter on Corpulence" av William Banting, publicerad på eget förlag 1864, som den första bantningsboken som hyllade fördelarna med kolhydratfattig kost. McDougalls artikel redogör också kortfattat för populära böcker utgivna mellan 1961 och 1991 som propagerar för proteinrik, kolhydratfattig kost.
Atkinsdieten, såsom den beskrivs i boken "Dr. Atkins' New Diet Revolution", består av fyra faser:
Den första fasen placerar bantaren i ett tillstånd av ketos, under vilket kroppen använder fett som bränsle. Under cirka två veckor äts mat med högt fett- och proteininnehåll, med ett dagligt intag av endast 20 gram kolhydrater.
I denna fas ökas kolhydratkonsumtionen till 25 gram per dag för att låta kroppen lämna ketosen. Socker, vitt mjöl och andra enkla kolhydrater är fortfarande inte tillåtna.
Under denna fas betonas medvetenheten kring livsmedel och situationer som bidrar till viktökning, i syfte att utveckla en mer hållbar livsstil. Komplexa kolhydrater och fullkornsprodukter kan nu introduceras i steg om 10 gram per dag för att ta reda på vilken nivå som kan ätas utan viktökning. Om vikten ändå ökar minskas kolhydratintaget i steg om 10 gram.
I den avslutande fasen har målvikten nåtts, och bantaren har fått en bättre förståelse för viktkontroll utifrån sin egen personliga tröskel för kolhydratintag.
Livsstilsförändringar, beteendemodifikation och kaloribegränsning är fortfarande den mest hållbara lösningen för en lyckad viktnedgång. Regelbunden motion hjälper dessutom till att förbränna kalorier, vilket gör det möjligt för bantare att undvika drastiska nedskärningar av kaloriintaget. Dieter som inte passar en normal livsstil, eller som utesluter en eller flera livsmedelsgrupper, är ofta dömda att misslyckas på sikt.
Ät istället en allsidig kost som inkluderar färska frukter, grönsaker, fullkorn (komplexa kolhydrater), fisk (en utmärkt källa till nyttiga fetter), magert kött utan synligt fett, fjäderfä utan skinn efter tillagning, baljväxter, nötter och andra proteinkällor som rekommenderas av USA:s jordbruksdepartement (USDA) i deras kostråd MyPyramid. Konsultera alltid en läkare för att diskutera ditt dagliga kaloribehov och om några hälsorelaterade kostrestriktioner behövs i ditt specifika fall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online