Medan flera hormoner höjer blodsockernivåerna – som glukagon, adrenalin (epinefrin) och noradrenalin (norepinefrin) – är insulin det enda hormon som är känt för att sänka blodsockret. Men vad är egentligen insulin, hur fungerar det, och vad händer när vi har för mycket eller för lite av det?
Insulin reglerar blodsockernivåerna i kroppen. Det mesta av den mat vi äter omvandlas till socker (glukos), som används som bränsle av kroppens celler. Bukspottkörteln producerar insulin – bland andra hormoner – för att hantera mängden socker i blodet. Har kroppen för lite socker kan den drabbas av hypoglykemi (lågt blodsocker); har den för mycket uppstår diabetes.
Insulin är ett metaboliskt hormon som sänker blodglukosen genom att flytta sockret från blodströmmen in i cellerna. En väl fungerande bukspottkörtel anpassar insulinmängden efter hur mycket glukos som finns i blodet. Producerar bukspottkörteln inte tillräckligt med insulin kan sockret inte ta sig in i cellerna. Det stannar kvar i blodbanan och orsakar högt blodsocker, så kallad hyperglykemi (diabetes).
Normala blodsockervärden ligger mellan 80 och 120 mg glukos per 100 kubikcentimeter blod. Värden över 160 mg eller under 65 mg betraktas som onormala och innebär antingen högt eller lågt blodsocker. Vid lågt blodsocker arbetar hormoner som glukagon för att höja glukosnivåerna. Andra ”kamp eller flykt”-hormoner, så kallade motregulatoriska hormoner (adrenalin och noradrenalin), aktiveras när kroppen uppfattar fara. Vad som räknas som för högt eller för lågt kan dessutom variera beroende på hur en person mår efter att ha ätit, eller inte ätit.
Mat består i grunden av tre delar: kolhydrater, proteiner och fett. Kolhydrater tas upp i kroppen i form av glukos, och hur snabbt detta sker beror på om kolhydraterna är enkla eller komplexa. Enkla, snabbverkande kolhydrater (livsmedel med raffinerat socker, frukt och juicer) består av kortkedjiga molekyler och bryts ner snabbt till glukos, medan komplexa kolhydrater (grönsaker, baljväxter och fullkorn) består av långkedjiga molekyler och tar längre tid att bryta ner.
Endokrinologen Barrett Chapin, Ph.D., förklarar att levern håller blodglukosnivåerna konstanta på två sätt: genom att bryta ner glukosmolekyler i glykogen efter att en måltid har metaboliserats (för att lagras i kroppen för senare bruk) och genom att omvandla protein och fett till glukos som används vid fasta eller när de lagrade glykogendepåerna börjar ta slut.
Insulinbrist kan leda till två typer av diabetes. Typ 1-diabetes, tidigare kallad ungdomsdiabetes eller tidig debutdiabetes, behandlas vanligtvis med insulininjektioner för att öka glukosnivåerna i cellerna. Typ 2-diabetes kännetecknas av insulinresistens och behandlas oftast med alternativa åtgärder, exempelvis livsstilsförändringar och läkemedel.
För mycket glukos i blodet och för lite i cellerna ger upphov till hypoglykemi, det vill säga lågt blodsocker. Vi är beroende av glukos för vår energi. Kroppens celler lagrar glukos i form av glykogen och omvandlar det tillbaka till glukos efter behov. Medan de flesta delar av kroppen kan lagra glukos kan varken hjärnan eller ögonen göra det. De är helt beroende av glukoset i blodet, vilket gör att hjärna och ögon påverkas mest vid lågt blodsocker. Symptomen kan sträcka sig från lindrig huvudvärk, suddig syn, darrningar, förvirring och sämre koordination till kramper, koma och i värsta fall döden.
För att balansera blodsockerkemin rekommenderar Edward och Patricia Krimmel, författare till ”Low Blood Sugar Handbook”, att man äter små måltider rika på komplexa kolhydrater och proteiner med jämna mellanrum, minskar intaget av raffinerade livsmedel och stimulantia samt aktivt försöker undvika stress i vardagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online