Kartusianorden är en romersk-katolsk orden av kontemplativa munkar och nunnor med anor från år 1084. Medlemmarna lever under en mycket strikt regelbundenhet som även omfattar en sparsam – och ovanligt hälsosam – kost. Kartusiernas matvanor har i princip varit oförändrade i nästan tusen år, och de kan vara en del av förklaringen till att ordens medlemmar ofta når hög ålder.
Kartusianorden, även kallad Sankt Bruno-orden, grundades år 1084 av Sankt Bruno av Köln. Namnet kommer från platsen för Brunos första eremitage, som låg i en dal i bergskedjan Chartreuse i franska Alperna. Orden räknas som en av de strängaste inom romersk-katolska kyrkan.
Varje munk ägnar upp till fjorton timmar om dagen åt bön och meditation. Rekreationen begränsas till en halvtimme per dag, som ofta tillbringas i ordens snickeri. Munkarna sover sammanlagt sju timmar per dygn – hälften på kvällen och hälften tidigt på morgonen. Större delen av dagen tillbringas i enskildhet i den egna cellen, och det talade ordet används mycket sparsamt. Ordens valspråk lyder ”Stat crux dum volvitur orbis” – korset står fast medan världen snurrar vidare.
Traditionellt äter kartusianska munkar och nunnor två måltider per dag under större delen av året. Kosten är ytterst enkel och innehåller aldrig kött. Huvudmåltiden består vanligtvis av ris eller bönor, ägg eller fisk, frukt, bröd samt vatten eller vin. Från september fram till påsk reduceras den andra måltiden till enbart bröd och vatten.
På 1100-talet beskrev abboten Peter den Ärvärdige kartusiernas matvanor på följande sätt:
”De avstår alltid från att äta kött, både när de är friska och när de är sjuka. De köper aldrig fisk, men tar emot den om den skänks i välgörenhet. Ost och ägg är tillåtna på söndagar och torsdagar. På tisdagar och lördagar äter de kokta grönsaker, men på måndagar, onsdagar och fredagar intar de endast bröd och vatten. De äter bara en gång om dagen, utom vid jul, påsk, pingst, trettondedag och vissa andra högtider.”
En artikel i Time Magazine från 1950 skildrade orden genom en intervju med den då 70-årige munken fader Thomas Moore. Enligt Moore gick alla ner i vikt på klostrets enkla kost – han själv hade tappat omkring sju kilo sedan sina benediktinertid – men hälsan var utmärkt. När påven Leo XIII en gång beordrade ett mindre strängt levnadssätt skickade orden dit en delegation av kartusier, alla mellan 80 och 90 år gamla. Delegationens goda hälsa fick påven att ändra sig: kunde de bli så gamla på denna kost kunde livet inte vara särskilt hårt.
Ur ett modernt perspektiv är detta inte förvånande. Klosterkosten är rik på fiber, grönsaker och fisk men fattig på mättat fett och socker, och forskning om kalorirestriktion har länge pekat på samband mellan sparsamt ätande och ökad livslängd. Till detta kommer ett liv utan stress, tobak och överflöd – faktorer som idag betraktas som centrala för ett långt och friskt liv.
Sedan 1600-talet tillverkar kartusianmunkar den berömda likören Chartreuse, som ursprungligen var avsedd som medicinskt elixir. Originalreceptet innehöll över 70 procent alkohol, men på 1760-talet valde munkarna att sänka alkoholhalten till cirka 55 procent. Likörens karaktäristiska gröna färg kommer från de omkring 130 olika alpina örter som ingår i receptet, vilket gör Chartreuse till en av världens mest komplexa naturliga likörer.
Nutida kartusier producerar också ett speciellt örtte med ingredienser som tallkott, gråbo, pepparmynta och lakrits – en fortsättning på ordens långa tradition av att använda naturens egna medel för hälsa och välbefinnande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online