Ökenbiomer är de delar av jorden där nederbörden är mycket knapp. Man brukar skilja mellan fyra typer av öknar: kalla öknar, heta och torra öknar, arida (halvtorra) öknar samt kustnära öknar. Det gemensamma för alla dessa miljöer är den låga nederbörden och de tuffa livsvillkoren, vilket gör det svårt för många organismer att överleva där. Trots detta har en del växtarter anpassat sig till ökenklimatet – och flera av dem går faktiskt att äta.
Flera ökenträd bär frukt som är ätbar för människan. Exempel på sådana träd är ökenhackbär, palmer, fikonträd, magaria och olivträd. Den kaliforniska viftepalmerna återfinns naturligt i Sonoraöknen och Mojaveöknen. Trädets nötter kan malas till en pasta som används vid matlagning, medan frukten kan blötläggas för att framställa en söt dryck eller gelé. Även märgen i fruktens mitt kan kokas och ätas. Ökenhackbäret är en buskigt växande art som ger frukt med en syrligt söt smak.
Kaktusar tillhör växtfamiljen Cactaceae och har utvecklat en imponerande förmåga att överleva i öknen. Deras blad har omvandlats till taggar, vilket hjälper växterna att bevara fukt. Kaktusar kan grovt indelas i ätbara och oätliga arter. Bland de ätbara finns fikonkaktus (opuntia), julkaktus, saguaro-kaktus och tunnkaktusar. Tunnkaktusarna omfattar flera arter, däribland fiskkrokstunnkaktusen och Covilles tunnkaktus. Fikonkaktusgruppen består av ungefär ett dussin arter med ätbara, köttiga plattor som liknar stora blad. Hit räknas bland annat bäversvanskaktus, blind fikonkaktus, skäggig fikonkaktus, igelkottsfikonkaktus och låg fikonkaktus.
En av de allra vanligaste buskarna i ökenbiomet är meskiten. De tre mest förekommande arterna är skruvbönsmeskit, sammetsmeskit och honungsmeskit. Meskiterna är lövfällande växter som bär bönskidor. Skidorna mals till ett fint, mjöliknande pulver som kallas mesquitemjöl. Pulvret har en söt smak tack vare sitt höga innehåll av fruktos. En annan användbar ökenbuske är den fyrvvingade saltbusken, som producerar ätbara frön. Fröna kan ätas råa eller kokas och tillredas på samma sätt som havregrynsgröt. Även bladen är ätbara och kan serveras både kokta och råa.
Den gula bikväxten är en ätbar ökenblomma vars blad är en god källa till vitamin A. Bladen kan ätas både kokta och råa. Chian är en annan ätbar vildblomma som ger näringsrika frön. Fröna malas ofta till chiamjöl, men kan även blandas med vatten för att framställa en uppfriskande och svalkande dryck.
Innan du äter vilda växter är det viktigt att kunna identifiera arten med säkerhet, eftersom flera ökenväxter har giftiga dubbelgångare. Plocka helst tillsammans med någon som har erfarenhet av växtbestämning, och undvik områden nära vägar eller bebyggelse där växterna kan ha exponerats för föroreningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online