Stevia är en växt som tillhör solrosfamiljen, ett släkte med hundratals olika arter som alla är hemmahörande i Central- och Sydamerika. Av alla dessa små fleråriga buskar är det dock bara en art som har använts i hundratals år för att söta te och mat: Stevia rebaudiana. Dess blad anses vara omkring 30 gånger sötare än socker, medan extrakt från växten rapporteras vara upp till 300 gånger sötare.
Även om själva växten har använts länge av urbefolkningar i Brasilien, Paraguay och Bolivia har det potenta extraktet steviosid endast använts i cirka 25 år och har varit föremål för många motstridiga studier. Vissa studier har påvisat flera alarmerande biverkningar, bland annat preventiv verkan, skador på reproduktionssystemet, njurtoxicitet, hypoglykemi, lågt blodtryck och cancer. Dessa potentiella faror har dock ifrågasatts av andra studier som visat att steviosid har mycket låg toxicitet och få eller inga biverkningar alls.
Vad man vet med säkerhet är att steviaextrakt har använts i Japan och Kanada som kalorifritt sötningsmedel i livsmedel utan att några negativa reaktioner eller biverkningar rapporterats.
Studierna om stevias eventuella preventiva egenskaper utgick från ihärdiga rykten om att kvinnor bland urbefolkningarna i Sydamerika använde örten som preventivmedel. I tidskriften Science (vol. 162, november 1968) publicerades en studie som visade att Stevia rebaudiana minskade fertiliteten hos honråttor, och att effekten kvarstod i nästan två månader efter att användningen upphört.
I direkt motsättning till detta kom en nyare studie, publicerad i Journal of Endocrinology and Reproduction (vol. 12, 2008), som drog slutsatsen att Stevia rebaudiana inte hade någon negativ effekt på fertiliteten hos vuxna honmöss. Oavsett vilken studie som visar sig vara korrekt är den verkliga frågan huruvida resultaten kan överföras till människor. Vissa forskare påpekar att om stevia faktiskt hade preventiva egenskaper skulle urbefolkningen i Brasilien och Paraguay säkert ha påverkats – vilket inte är fallet.
Utöver slutsatsen att stevia minskar fertiliteten hos honråttor har vissa studier funnit att det även påverkar hanråttors reproduktionssystem. En studie publicerad i Journal of Ethnopharmacology (vol. 67, november 1999) fann att tillförsel av steviaextrakt sänkte testosteronnivåerna samtidigt som spermiekoncentrationen minskade.
För varje studie som hävdar sådana resultat finns det dock en annan som visar motsatsen. Forskare vid Primate Research Center vid Chulalongkorn-universitetet i Bangkok, Thailand, studerade inte bara effekten av höga doser steviosid på en grupp hamstrar, utan även två efterföljande generationer. De fann att hälsa, parningsbeteende och fertilitet inte påverkades alls i någon av generationerna, ens vid en dos av 2 500 mg/kg. Som jämförelse är den rekommenderade dagliga dosen för människor 2 mg/kg.
Som med alla andra påstådda faror med stevia är frågan om njurtoxicitet både bekräftad och motbevisad. Vissa källor menar att stora mängder stevia kan skada njurarna, särskilt vid användning under lång tid. Nyare studier har dock visat att långvarig användning av steviosid snarare har flera hälsofördelar, varav en är förbättrad njurfunktion. Det forskarna är överens om är att mer forskning behövs för att helt kunna förstå örtens effekter på människor.
I Brasilien och Paraguay används örten stevia traditionellt för att behandla sjukdomar och besvär som hypoglykemi, hypotension (lågt blodtryck), fetma, hypertension (högt blodtryck), depression och trötthet. Det är därför anmärkningsvärt att vissa nutritionister i USA avråder från att behandla hypoglykemi med stevia, med hänvisning till örtens möjliga faror.
När det gäller stevia och hypotension finns det en betydande mängd data som visar att stevia sänker blodtrycket och därmed kan förvärra hypotension, vilket är ett potentiellt livshotande tillstånd. Vårdpersonal rekommenderar därför stor försiktighet med örten om du har hypotension eller symtom på tillståndet.
Fler studier antydde att steviosid potentiellt kunde orsaka mutationer i mänskligt DNA och därigenom leda till cancer. På grund av dessa studier klassificerades steviosid som cancerframkallande och mutagent. Först när studierna granskades mer än 20 år senare upptäcktes det att 14 av 16 hade dragit slutsatsen att det inte fann några kända skadliga effekter av steviosid.
Vissa av studiernas giltighet ifrågasattes dessutom, eftersom de sponsrades av företag som tillverkar det konstgjorda sötningsmedlet aspartam.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online