Merparten av kolinet i kroppen finns i form av fosfatidylkolin. Det är en fosfolipid – ett fett med fosfatgrupper fästa – som bygger upp cellmembran och lipoproteiner med mycket låg densitet (VLDL). Fett och kolesterol från maten paketeras i levern in i VLDL-partiklar för transport ut i kroppen. Utan tillräckligt med fosfatidylkolin kan dessa partiklar inte syntetiseras, vilket gör att fett ansamlas i levern och kan leda till leverskada.
Ett tillräckligt intag av fosfatidylkolin försörjer kroppen med det livsviktiga näringsämnet kolin och kan dessutom bidra med flera andra hälsofördelar. Här går vi igenom funktionerna, bästa källorna, riskerna vid brist samt vad forskningen säger om dess användningsområden.
Fosfatidylkolin är en fosfolipid som är avgörande för bildningen och den strukturella integriteten hos cellmembran. I cellen kan det även metaboliseras för att bilda det essentiella näringsämnet kolin, som behövs bland annat för signalsubstanser som acetylkolin.
Fosfatidylkolin används dessutom vid produktionen av VLDL-partiklar, vilka transporterar fett från levern ut till övriga vävnader i kroppen. Utan denna mekanism skulle fettet stanna kvar i levern.
Fosfatidylkolin kan isoleras från äggula eller sojabönor. Det sojabaserade fosfatidylkolinet kallas ofta för sojalecitin. Lecitinpreparat innehåller vanligen även andra ämnen, men utgör ändå en rik källa till fosfatidylkolin – med en halt på mellan 20 och 90 procent beroende på produkt.
Andra bra kostkällor är kött, fisk, mejeriprodukter och fullkorn, vilket gör det möjligt för de flesta att täcka sitt behov genom en varierad kost.
När tillförseln av kolin och fosfatidylkolin är otillräcklig kan VLDL-partiklarna inte syntetiseras. Fettet ansamlas då i levern, vilket kan resultera i fettlever och leverskada.
Personer med brist på kolin och fosfatidylkolin har också visats ha lägre nivåer av "bra" kolesterol (HDL) i blodet, vilket på sikt kan påverka den kardiovaskulära hälsan.
Kostintag av lecitin kan hämma absorptionen av kostkolesterol i tarmen. Kombinationen av denna effekt och mobiliseringen av fett i levern tyder på att fosfatidylkolin kan främja lipolys – alltså nedbrytning av fett.
Fosfatidylkolin introducerades ursprungligen inom medicinen som behandling mot fettlever. Senare har även kosmetiska injektioner med fosfatidylkolin, så kallad mesoterapi, utvecklats för att behandla lokaliserade fettansamlingar.
Användningen av fosfatidylkolin inom mesoterapi är fortfarande föremål för debatt, där diskussionen främst handlar om mesoterapi som metod i sig snarare än om ämnet självt. Flera kliniska studier indikerar dock att injektioner med fosfatidylkolin kan vara effektiva, både ensamma och i kombination med andra substanser (till exempel deoxykolat), för att reducera lokala fettdepåer.
Konsultera alltid legitimerad vårdpersonal innan du överväger injektionsbehandlingar eller börjar ta kosttillskott med fosfatidylkolin, särskilt om du har någon underliggande sjukdom eller tar läkemedel.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online