Spårämnen av vissa mineraler är avgörande för människans hälsa, även om kroppen bara behöver dem i små mängder. Många väljer därför att ta mineraltillskott, eftersom det kan vara svårt att få i sig tillräckliga mängder enbart genom kosten. Vissa säljare av kosttillskott erbjuder så kallade kelaterade mineraler med påståendet att de är lättare för kroppen att absorbera.
Vid kelatering binds mineralen fast till en aminosyra eller ett annat organiskt ämne. Idén är att bindningen ska hålla under hela matsmältningsprocessen, vilket i teorin skulle ge bättre upptag i tarmen. Utöver detta har en behandling som kallas kelateringsterapi föreslagits som hjälp mot hjärtsjukdom – men American Heart Association rekommenderar inte denna behandling.
I vissa fall kan kelaterade mineraltillskott faktiskt förbättra absorptionen, men i andra fall gör de det inte. Det innebär att man riskerar att betala mer för ett tillskott som i praktiken är sämre. Ett tydligt exempel är kalcium och magnesium: den kelaterade formen tas inte upp bättre än de okelaterade varianterna.
För äldre personer med låg magsyraproduktion kan dock kalciumcitr vara det bästa valet, eftersom denna form är lättare att bryta ner även utan stark magsyra.
Kroppen behöver en viss mängd järn för att producera friska röda blodkroppar. Kelaterat järn binds vanligtvis till en aminosyra, och kombinationen ska kunna passera cellmembran lättare, där järnet sedan kommer till användning.
Det finns dock skeptiker som menar att kelaterat järn inte absorberas bättre än vanligt järn. Eftersom det är svårt att vetenskapligt bevisa skillnaden handlar valet i slutändan om personlig preferens – särskilt som intaget av kelaterat järn inte anses skadligt.
Zink spelar en central roll i kroppens funktioner. Det hjälper hundratals enzymer att arbeta korrekt, deltar i ämnesomsättningen av kolhydrater och proteiner samt är viktigt för bildningen av nya celler och för ett starkt immunförsvar.
Kroppen behöver en viss mängd zink dagligen, men för höga doser kan vara farliga. Den välkända Mayo Clinic publicerar specifika rekommendationer för zinkdosering, vilka är bra att följa. Vissa läkare anser dessutom att kelaterat zink inte erbjuder någon fördel jämfört med vanligt zink.
Dr. Gabe Mirkin, utbildad vid Harvard och Baylor School of Medicine, menar att kelaterade mineraler inte ger någon fördel jämfört med okelaterade. Han hänvisar till att mineralupptaget främst styrs av förhållandena i magen.
Enligt Mirkin binder organiska syror och aminosyror som redan finns naturligt i matsmältningskanalen till mineralerna och underlättar därmed upptaget. Huruvida en mineral är kelaterad eller inte är alltså mindre betydelsefullt än de varierande förhållandena i just din mage och tarm.
I flera decennier har en behandling som kallas kelateringsterapi marknadsförts som botemedel mot åderförkalkning, även känt som artärförstening. Behandlingen går ut på att en konstgjord aminosyra, EDTA, injiceras i kroppen.
American Heart Association, liksom flera andra vetenskapliga och medicinska organisationer, rekommenderar dock inte denna behandling. Efter en genomgång av den vetenskapliga litteraturen har American Heart Association dragit slutsatsen att kelateringsterapi inte ger någon fördel vid behandling av åderförkalkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online