Av de fyra molekylerna – stärkelse, glykogen, sackaros och cellulosa – är det cellulosan som inte kan hydrolyseras av matsmältningssystemet hos de flesta djur. Cellulosa är ett komplext kolhydrat som utgör en huvudbeståndsdel i växters cellväggar och är i praktiken osmältbart för de allra flesta animalier.
Cellulosa består av långa kedjor av glukosenheter som är sammanbundna med så kallade β-1,4-glykosidiska bindningar. För att bryta ner dessa bindningar krävs enzymet cellulas – ett enzym som varken produceras av människor eller av de flesta andra djur. Därför passerar cellulosa i stället genom matsmältningen relativt opåverkad.
Till skillnad från cellulosa innehåller stärkelse och glykogen α-glykosidiska bindningar. Dessa kan enkelt klyvas av enzymet amylas, som utsöndras i saliv och bukspottskörtel. Även sackaros, det vanliga bordssockret, bryts effektivt ner av enzymet sackaras, som delar disackariden i dess två byggstenar: glukos och fruktos.
Det finns dock några intressanta undantag. Idisslare som kor och får, samt exempelvis termiter, kan utnyttja energin i cellulosa tack vare symbiotiska mikroorganismer i deras tarmar. Dessa bakterier och protozoer producerar cellulas åt värddjuret och gör därmed cellulosan näringsmässigt tillgänglig.
Även om människor inte kan smälta cellulosa fyller den en viktig funktion i kosten som kostfiber. Fibern ger volym åt maten, stimulerar tarmrörelserna och bidrar till en god tarmhälsa – trots att den aldrig tas upp som näring i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online