Ett alkaliskt ämne kan i bredaste mening definieras som ett ämne med ett pH-värde över 7. Termen "alkalisk" används nästan synonymt med "basiskt", men inte alla basiska ämnen är alkali. Generellt kan dock samma kemiska principer som används för att identifiera baser (i motsats till syror) även tillämpas på alkaliska ämnen – exempelvis deras kemiska sammansättning, deras reaktion med syror, deras konsistens, deras bittra smak samt hur de reagerar på lakmuspapper.
Alla basiska ämnen har ett pH över 7. När de löses i vatten kommer baser att antingen acceptera hydroniumjoner eller donera hydroxidjoner, vilket i båda fallen sänker surheten och höjer pH-värdet. Nästan alla basiska och alkaliska ämnen innehåller hydroxigrupper (OH). Natriumhydroxid (NaOH) kan exempelvis identifieras som basiskt just tack vare sin hydroxigrupp.
Alkaliska ämnen saponifierar dessutom lipider, vilket innebär att de omvandlas till tvål när de kommer i kontakt med fett eller fettavlagringar. Av denna anledning används de ofta som verksamma ämnen i hushållsrengöringsmedel.
Alkaliska och basiska ämnen överlappar i de flesta av sina kemiska egenskaper. Ändå gäller att medan alla alkaliämnen är basiska, är inte alla baser alkali. För att ett ämne ska kunna betecknas som alkaliskt måste basen vara vattenlöslig, alltså kunna lösas upp i vatten, och samtidigt bilda hydroxidjoner i lösningen. Typiska exempel på alkali är natriumhydroxid (lut) och kaliumhydroxid, medan exempelvis ammoniak är en bas som inte räknas som alkali i strikt mening.
Även utan kännedom om ett ämnes kemiska sammansättning går det att avgöra om ämnet är surt eller basiskt. Den mest exakta metoden är att applicera ämnet på lakmuspapper. Alkaliska kemikalier gör att rött lakmuspapper blir blått, medan syror ger motsatt effekt.
Alkaliska ämnen har dessutom en sliphaltig, tvåliknande konsistens vid beröring – vilket beror på att de saponifierar de naturliga oljorna i huden – samt en distinkt bitter smak. Observera att man aldrig bör smaka eller röra vid okända kemikalier, eftersom starka baser kan vara frätande.
Syror och baser betraktas som varandras kemiska motsatser: syror ökar koncentrationen av hydroniumjoner i vatten, medan baser minskar den. När en syra och en bas kommer i kontakt uppstår en neutralisationsreaktion.
Ett klassiskt exempel är när natriumhydroxid (NaOH) blandas med saltsyra (HCl). De två ämnena neutraliserar då varandra exakt och bildar natriumklorid (NaCl), alltså vanligt bordsalt, tillsammans med vatten. Kombineras däremot en syra med en stark bas kan reaktionen bli mycket våldsam och kraftigt exoterm, det vill säga utveckla stor värme. Därför bör sådana blandningar alltid hanteras med försiktighet och lämplig skyddsutrustning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online