En lågproteindiet rekommenderas ibland av läkare eller dietister till personer med lever- eller njursjukdom. Protein innehåller kväve, som kroppen normalt gör sig av med via urinen. När levern eller njurarna inte fungerar som de ska kan detta kväve istället ansamlas i blodet som ammoniak eller annat giftigt kväveavfall. Symtom på detta kan vara illamående, huvudvärk och trötthet.
Utmaningen med en mycket proteinfattig kost är att kroppen faktiskt behöver protein för att kunna reparera vävnader, växa, läka sår och bekämpa infektioner. Därför bör protein aldrig helt uteslutas från kosten – målet är alltid en balanserad mängd som anpassas efter den enskilda personens hälsotillstånd.
Vid proteinbrist kan kroppen tvingas bryta ner muskelvävnad för att få tag i de aminosyror – proteinets byggstenar – som den behöver. Detta skapar en katabolisk effekt som kan leda till muskelsvaghet och muskelmassaförlust.
Protein spelar dessutom en viktig roll i kroppens förmåga att balansera kalcium, fosfor och vitamin D, vilket är avgörande för skelettets hälsa. Den som följer en lågproteindiet bör därför kontrollera dessa nivåer regelbundet och ta kosttillskott om det behövs.
Järn är ett annat viktigt mineral som ofta saknas i en proteinfattig kost. Järnbristanemi är vanligt förekommande hos personer som inte får i sig tillräckligt med protein. Även undernäring är en verklig risk som måste beaktas.
En lågproteindiet kan innebära att en del av proteinet tas från komplexa kolhydrater snarare än enbart från animaliska källor. Även om komplexa kolhydrater visserligen innehåller en viss mängd protein, är det inte lika lättillgängligt för kroppen (bioavailable) som protein från mer traditionella källor.
Det är viktigt att få i sig minst 0,6 gram protein per kilo kroppsvikt per dag. För de flesta motsvarar detta cirka 40–50 gram dagligen. Många spannmål och gryn innehåller cirka 2 gram protein per halvkopp, medan grönsaker ger ungefär 1 gram. Spårämnen finns även i frukt. Den som överväger en lågproteindiet bör alltid rådfråga en läkare eller dietist först för att säkerställa att näringsbehovet täcks.
Fysisk aktivitet är en viktig aspekt för alla som följer en lågproteindiet, eftersom styrketräning kan motverka muskelförlust. Forskare vid Tufts Universitys Center on Aging i Boston fann år 2004 att personer med kronisk njursjukdom som följde en lågproteindiet hade stor nytta av regelbunden styrketräning.
Totala muskelfibervolymen ökade med 32 procent hos de deltagare som tränade 45 minuter tre gånger per vecka, jämfört med de som inte tränade alls. De inaktiva deltagarna förlorade istället cirka 3 procent av sin kroppsvikt under samma period – en tydlig indikation på muskelmassaförlust.
En lågproteindiet kan vara nödvändig vid vissa lever- och njursjukdomar, men den kräver noggrann planering och medicinsk övervakning. Se till att få i dig tillräckligt med protein för att undvika muskelförlust, järnbrist och undernäring, kombinera animaliskt protein med komplexa kolhydrater och överväg regelbunden styrketräning. Konsultera alltid en läkare eller legitimerad dietist innan du gör större förändringar i din kost.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online