Omvänd osmos är en av de vanligaste metoderna för att rena dricksvatten i hemmet. Tekniken bygger på att vatten pressas genom ett halvgenomsläppligt membran med extremt små porer. Eftersom mineralmolekyler är större än vattenmolekyler fastnar de på membranets baksida, medan det renade vattnet passerar igenom.
Men vad händer egentligen med vitaminerna? Vitaminer får vi i oss genom maten vi äter och förekommer inte naturligt i vatten. Det finns därför ingen dokumentation som visar att system för omvänd osmos skulle avlägsna några vitaminer – helt enkelt för att det inte finns några att ta bort.
Tekniken bakom omvänd osmos utvecklades ursprungligen för avsaltning av havsvatten. Man upptäckte snart att inte bara natrium, utan även järn, mangan och kalcium inte kunde tränga igenom membranet. Det gör att ett omvänt osmos-system effektivt minskar halten av dessa mineraler i hushållens dricksvatten.
Många som är kritiska till fluoridtillsatser i kommunellt dricksvatten väljer att installera ett system med omvänd osmos för att behandla sitt hushållsvatten. Frågan om fluoridens nytta för att förebygga karies väger mot risken för negativa hälsoeffekter har länge granskats av folkhälsodebattörer och aktivister.
Bly och klor stannar liksom mineralerna kvar på fel sida av membranet. Om systemet dessutom är utrustat med ett kolfilter kan det även avlägsna en del flyktiga organiska föreningar, bekämpningsmedel och dioxiner. Sulfater och nitrater, som är vanliga i vatten från jordbruksmarker, kan också filtreras bort, liksom upplösta partiklar i vattnet.
Omvänd osmos tar alltså inte bort vitaminer, eftersom vitaminer inte finns naturligt i vatten från början. Däremot reducerar metoden effektivt mineraler som kalcium och järn samt oönskade ämnen som bly, klor, fluorid, nitrater och vissa bekämpningsmedel. Vill du behålla en del mineraler i ditt dricksvatten kan ett återmineraliseringsfilter efter membranet vara ett bra komplement.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online