En stor del av dagens kakaopulver kommer från utvecklingsländer som Elfenbenskusten, Indonesien och Nigeria. Eftersom många av dessa länder saknar miljöregleringar, eller har regler som sällan efterlevs, kan föroreningar som bly och andra tungmetaller ansamlas i kakaon och på så sätt förorena livsmedel som tillverkas av den. Tungmetaller är inte bara ett kvalitetsproblem – de kan utgöra allvarliga hälsorisker även i små mängder, eftersom de lagras i kroppen över tid.
För att skydda konsumenterna behöver kakaopulvret därför analyseras innan det når marknaden. Här presenteras tre etablerade metoder som används för att påvisa och mäta tungmetaller i kakaopulver.
För att kunna använda den spårmetallrena tekniken krävs ett renrum, ofta kallat en "bubbla". Bubblan kan byggas upp inne i ett befintligt rum och avskärmas med plastväggar. Allt metall måste antingen tas bort från rummet eller täckas över med tejp, eftersom även små metallpartiklar kan påverka resultaten.
Ett ventilationssystem i renrummet filtrerar luften genom ett stort HEPA-filter, som avlägsnar metallpartiklar som redan finns i luften. Glas- eller plastbehållarna som ska rymma kakaopulvret tvättas med ultrarent vatten och får sedan torka i luft, så att inga metallpartiklar fastnar på ytorna. När dessa förberedelser är gjorda kan olika analysmetoder användas i renrummet utan risk för kontaminering – vilket är avgörande eftersom koncentrationerna som ska mätas ofta ligger mycket lågt.
Kungsvatten är en blandning som består av 1 volym koncentrerad salpetersyra och 3 till 4 volymer koncentrerad saltsyra. Blandningen är så starkt frätande att den lätt löser ädelmetaller som guld och platina. På grund av de giftiga ångorna måste utsöndringen alltid utföras i ett dragskåp.
Ett prov av kakaopulver placeras i en plast- eller glasbehållare, blandas med rätt mängd kungsvatten och värms sedan försiktigt i ett vattenbad. Därefter tas en förbestämd mängd av lösningen ut och överförs till ett provrör, där den blandas med ett organiskt lösningsmedel och skakas varsamt. Lösningsmedlet samlar upp de tungmetaller som finns i lösningen, vilket gör dem möjliga att analysera. Processen kan också utföras i en mikrovågsugn istället för i varmt vattenbad, vilket ofta går snabbare och ger jämnare resultat.
Vid induktivt kopplad plasma-masspektrometri (ICP-MS) omvandlas kakaprovet först till en aerosol. Aerosolen joniseras därefter med hjälp av ett argonplasma med mycket hög temperatur, som bryter ner provet till sina grundämnen. Det joniserade provet analyseras sedan med en massdiskriminator och en detektor.
Analysen grundar sig på de joniserade partiklarnas massa-till-laddning-kvoter, vilket gör det möjligt att identifiera exakt vilka ämnen som finns i provet och i vilka koncentrationer. Metoden är effektiv och mycket precis när det gäller att påvisa tungmetaller i en rad olika livsmedel, inklusive kakaopulver. ICP-MS är idag den mest använda metoden för att bestämma tungmetallinnehåll i livsmedel och är godkänd av den amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA.
Genom att kombinera noggrann provberedning – antingen i renrum eller med kungsvattenutsöndring – med känslig instrumentanalys som ICP-MS kan producenter säkerställa att kakaopulvret inte innehåller farliga nivåer av bly, kadmium eller andra tungmetaller. Detta är en viktig del av livsmedelskontrollen, särskilt eftersom råvaror från regioner med svaga miljökrav kan vara extra utsatta för föroreningar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online