Amarant har odlats på amerikanska kontinenten i århundraden och var en av basgrödorna i aztekernas imperium fram till den spanska erövringen på 1500-talet. På senare år har växtspridits till Indien, Nepal, Kina och östra Afrika, där den idag är en viktig del av det lokala jordbruket.
Beroende på sort odlas amaranten antingen som bladgrönsak eller som fröbärande sädesslag. Här går vi igenom de vanligaste typerna och hur du bäst utnyttjar dem.
Vissa sorter, som Amaranthus tricolor, producerar inte stora mängder frön som kan användas som säd. De frön som ändå bildas är mörkfärgade och så små att de är svåra att mala till mjöl. Bladen är däremot fullt ätbara och kan ätas både kokta och råa, exempelvis i sallader, soppor eller wokrätter.
Näringsmässigt är bladen ett starkt kort: de innehåller rikligt med C- och A-vitamin samt kalcium, järn och cirka tre gram protein per portion.
Sädvarianterna av amarant bildar enorma mängder små, ljusa frön på stora, praktfullt färgade blomsterstänglar. Vissa sorter odlas till och med som rena prydnadsväxter: 'San Martin' har till exempel gröna och purpurfärgade blad och blommor, medan 'Golden Grain' kröns av vackra, bronsfärgade blomhuvuden.
Tekniskt sett räknas amaranten inte som ett riktigt sädesslag eftersom den inte tillhör gräsfamiljen – den klassificeras som ett pseudosädesslag, precis som bovete och quinoa. Det gör den dessutom naturligt glutenfri.
Amarantfrön är enkla att skörda, även om processen kräver lite tålamod. National Gardening Association rekommenderar att man plockar fröställningarna från växten innan de hunnit torka helt, gnider dem snabbt mellan händerna för att lossa fröna och sedan bankar dem mot en hink tills fröna trillar ner i botten.
Efter skörden torkas fröna och kan antingen malas till mjöl eller användas hela, till exempel kokta i gröt eller tillsatta i flingblandningar.
Amarantfrön innehåller betydligt mer protein än traditionella sädesslag som vete och majs. Till skillnad från dessa är amaranten också rik på aminosyran lysin, som annars främst finns i baljväxter som sojabönor.
En kopp kokt amarant ger 5 gram fibrer och 9 gram protein, och fungerar dessutom som en god källa till järn, magnesium, fosfor och mangan. Kombinationen av högt proteininnehåll, lysin och glutenfrihet gör amaranten till ett allt populärare alternativ inom modern kosthållning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online