Cellandningen är en av de viktigaste processerna i din kropp – utan den skulle du inte överleva en enda sekund. Genom cellandningen tar dina celler tillvara på energin som finns lagrad i näringsmolekylerna från maten du äter och omvandlar den till en form som kroppen faktiskt kan använda.
Cellandningen består av tre separata reaktionskedjor: glykolysen, citronsyracykeln och den oxidativa fosforyleringen. I glykolysen bryts glukos ner till pyruvat, som vidare leds in i citronsyracykeln, vilken i sin tur driver den oxidativa fosforyleringen. Samtliga tre processer använder den energi som frigörs när glukos bryts ned för att bygga upp en molekyl som kallas adenosintrifosfat, förkortat ATP.
ATP fungerar som cellens energivaluta. När ATP avger en fosfatgrupp och omvandlas till adenosindifosfat (ADP) frigörs energi i reaktionen. Genom att använda energin från glukosens nedbrytning för att syntetisera ATP kan dina celler lagra energin i en praktisk form som sedan kan tas i bruk i andra delar av cellen.
Ett tydligt exempel finns i muskelcellerna. Där binder ett protein som heter myosin till ATP. När ATP-molekylen klyvs och bildar ADP ändrar myosinproteinet form, så att det drar i ett filament. När många myosinproteiner samverkar och drar i filamenten dras muskelfibern ihop – det är så muskelkontraktion uppstår.
Reaktioner som ökar den totala entropin – vare sig det gäller entropin i omgivningen eller i systemet där reaktionen sker – förfaller spontant, medan reaktioner som minskar entropin inte gör det. Kroppen utnyttjar alltså reaktioner som ökar den totala entropin, exempelvis nedbrytningen av glukosmolekyler, för att frigöra energi som kan driva andra reaktioner och processer som annars inte skulle kunna ske av sig själva.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online