Matsmältningen är en komplex process som består av två samverkande delar: den mekaniska och den kemiska matsmältningen. Den mekaniska delen finfördelar maten och förbereder den för den kemiska nedbrytningen. Protein och fett är betydligt svårare för kroppen att smälta än kolhydrater, vilket kräver mer komplexa enzymer under den kemiska fasen. Processen styrs dessutom av matsmältningshormoner som gastrin, sekretin, kolecystokinin, ghrelin och peptid YY.
Den mekaniska matsmältningen är det första steget i matsmältningsprocessen. Den påbörjas redan i munnen, där tänderna tuggar sönder maten i allt mindre bitar. Genom att finfördela matpartiklarna blir det lättare för matsmältningsvätskorna att nå dem och bryta ner dem effektivt. Magmusklerna fortsätter detta arbete senare genom att knåda och blanda maten i magsäcken.
Även den kemiska matsmältningen börjar i munnen, där salivets enzymer startar nedbrytningen av kolhydrater till enkla sockerarter. För att fett och protein ska kunna tas upp behövs åtta viktiga matsmältningsenzymer: nukleas, proteas, kollagenas, lipas, amylas, elastas, trypsin och kymotrypsin. De flesta färdigsmälta molekyler tas sedan upp i tunntarmen.
Den kombinerade kemiska och mekaniska matsmältningen tar mellan 24 och 72 timmar från det att du stoppar maten i munnen tills den lämnar kroppen. Själva magsäcken rymmer maten i sex till åtta timmar, där enzymer bryter ner den medan musklerna arbetar hårt för att blanda och mala den.
När maten lämnat munnen färdas den via matstrupen ner till magsäcken, där protein främst bryts ner av matsmältningsenzymer. Vidare transport sker genom peristaltik – vågliknande muskelrörelser som pressar maten från ett organ till nästa, vilket i sig är en form av mekanisk matsmältning. Därefter når maten tunntarmen, där de flesta näringsämnen tas upp, följt av tjocktarmen som absorberar huvuddelen av vattnet och lagrar restprodukterna. Tjocktarmen kan faktiskt hålla kvar smält matresta i flera dagar innan de elimineras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online