
Ingen seglare ger sig ut till havs utan en kompass. Kompassen har använts sedan urminnes tider som navigations- och riktningshjälpmedel. Enkelt förklarat är en kompass ett mätinstrument som ställer in sig efter jordens magnetfält och därmed pekar mot norr.
Det är viktigt att komma ihåg att jordens geografiska nordpol och magnetiska nordpol inte är samma punkt – de ligger inte ens på samma plats på jorden. En kompass ställer in sig efter den magnetiska nordpolen, inte efter den geografiska.
Kompassnavigation är det system som sjömän använder för att planera sin kurs med hjälp av en kompass, tillsammans med sjökort, kartor och andra beräkningsmetoder. En vanlig kompass visar riktning, men det kan finnas variationer och avvikelser när det gäller exakt position. Användaren kan dock beräkna tillryggalagd sträcka utifrån de magnetiska referenserna och plotta kursen. Moderna kompasser har dessutom ofta en extra indikator som visar färdriktningen.
Den grundläggande konstruktionen hos en kompass består av följande delar:
På grund av variationer i magnetfältet kan en kompass behöva kalibreras och korrigeras för avvikelser, beroende på var den används. Magnetiska kompasser pekar mot den magnetiska nordpolen, som skiljer sig från den geografiska nordpolens läge. Avståndet mellan polerna är cirka 1 600 kilometer (ungefär 1 000 engelska mil) och varierar beroende på var kompassen befinner sig. Därför måste magnetiska kompasser justeras eller kalibreras när de används tillsammans med kartor som visar de geografiska polerna.
En skeppets styrkompass är oftast försedd med två järnklot som kompenserar för störningar från magnetiska material ombord och hjälper till att kalibrera kompassen. Kalibreringsprocessen innebär att man tar fram ett deviationskort och riktar skeppets bog mot norr för att inrikta sig mot landmärken. Avvikelserna noteras på kortet, och kompassens kurslinje (lubber line) ställs sedan in mot fartygets färdriktning. Inom flyget används en liknande metodik för att ta fram och använda deviationskort.
Elektroniska kompasser kalibreras med hjälp av sensorer och kalibreringstabeller samt ett datorprogram. Programmet använder indata från globala positioneringssystem (GPS), så kallade landmärkespositioner, tillsammans med sensorernas fysiska avläsningar för att kartlägga avvikelser. Ett gyroskop används för att registrera rörelser i 360 grader. Datorn genererar slutligen korrigeringsvärden som matas in i den elektroniska kompassen för justering.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online