Klordioxid är en tung, rödaktigt gul gas som används som blekmedel och desinfektionsmedel. Ämnet upptäcktes år 1814 av den brittiske kemisten och uppfinnaren Sir Humphry Davy. Redan i början av 1900-talet började klordioxid användas för vattenbehandling vid en belgisk kurort, och sedan dess har det betraktats som ett av de mest kraftfulla desinfektionsmedlen inom området.
Klordioxid föredras ofta framför enbart klorbaserad desinfektion, främst tack vare sina förfinade egenskaper som bidrar till bättre smakande vatten, samt sin förmåga att effektivt utrota skadliga bakterier och virus.
Bland klordioxids många fördelar är den viktigaste för människors hälsa dess desinficerande förmåga. Detta gäller inte bara de grundläggande mikroorganismer som finns i vattnet redan vid källan, utan även bakterier och virus som transporteras via vattnet och kan smitta både människor och djur.
Andra fördelar inkluderar kontroll av vattnets smak och lukt, samt hantering av järn, magnesium, svavelväte och fenoliska föreningar – ämnen som alla kan härstamma från vattenkällorna. Klordioxid erbjuder därmed flera betydande fördelar för både vattenrening och desinfektion.
Även om klordioxid härstammar från klor, sker desinfektionen inte primärt med hjälp av klor. Istället använder ämnet syret i sin sammansättning för att desinficera. På molekylär nivå är klordioxid relativt litet men mycket kraftfullt. Detta beror på att dess atomer blir lättretade när de utsätts för högre koncentrationer. Utspädning dämpar den reaktiva aktiviteten något.
En viktig detalj är att klordioxid alltid bör förvaras borta från direkt solljus, eftersom ljusexponering kan förändra dess kemiska struktur helt.
Eftersom klordioxid är en fri radikal i molekylär form behåller den sin vattenlösliga natur endast när den kyls till under cirka minus 12 grader Celsius. När temperaturen stiger övergår den till att bli en flyktig och potentiellt farlig gas.
På grund av denna instabilitet tillverkas klordioxid antingen direkt på användningsplatsen, eller så transporteras den med extra säkerhetsåtgärder. Kemikalien förvaras exempelvis i kylda, mörkade behållare som saknar tillgång till någon värmekälla.
Klordioxid genereras genom olika kemiska reaktioner, bland annat:
Vilken framställningsprocess som väljs beror på hur klordioxiden ska användas och hur den därefter behöver lagras.
Som bakteriedödande medel är klordioxid ytterst effektiv. Den dödar bland annat E. coli, Bacillus anthracoides, Salmonella typhi (Eberthella typhosa), Shigella dysenteriae, Salmonella paratyphi B, Pseudomonas aeruginosa och Staphylococcus aureus, samt andra farliga bakterier.
Som virucide medel inaktiverar klordioxid poliovirus på ett mycket effektivt sätt. Den bekämpar även protozoer, som kan orsaka en rad olika sjukdomar. Sammanfattningsvis eliminerar klordioxid ett stort antal virus och bakterier, särskilt de som förekommer i vatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online