Förbränning är en process där organiskt material brännas i en ugn vid höga temperaturer, så att de enda produkter som återstår är aska, rökgaser och värme. Efter förbränningen sköter destillationen av rökgaserna hanteringen av föroreningarna, vilket innebär att gaserna som släpps ut därefter är rena och miljövänliga. Förbränning betraktas idag som ett av de bästa alternativen för avfallsbehandling – men metoden har också sina kritiker.
Förbränning är i grunden en enkel process där avfallet först komprimeras och sedan bränns vid extrema temperaturer för att minska volymen och mängden avfall. Encyclopedia of Earth konstaterar att ”även om partiklar, såsom aska, blir kvar efter förbränningen, minskar avfallets totala volym med cirka 85 procent”. Det betyder att fast avfall som normalt skulle hamna på soptippar kan få dramatiskt mindre volym genom förbränning innan det skickas till deponi.
Fördelarna med denna metod är dubbla. För det första krävs 70 procent mindre yta för att deponera förbränt material. För det andra tar förbränningen bort nästan alla miljöförörande ämnen från askan. Resultatet blir renare och mindre deponier, vilket frigör mer mark för bebyggelse och odling. Dessutom behöver inte förbränningsanläggningar vara stora eller omfattande i sin struktur. De kan vara små och portabla, exempelvis de som används av mobila medicinska enheter, som snabbt måste göra sig av med kontaminerade eller sjuka djur innan någon smitta hinner spridas.
Många anser att förbränning inte är en hållbar metod för att hantera giftigt avfall. Enligt Zerowasteamerica.org eliminerar förbränningen inte avfallet, utan ”ändrar bara avfallets form till farliga luftutsläpp och giftig aska”. Studier pekar på den skada som rökgaser från förbränningsanläggningar kan orsaka. Det dessa studier ofta förbiser är att farliga gaser kan tas bort genom destillation och andra filtreringsprocesser, vilket gör förbränningsanläggningars avgaser miljövänliga. Uppdateringar av äldre system skulle dessutom ytterligare försvaga kritikernas argument.
Destillation är en process för att separera olika beståndsdelar i en gas eller vätska. När det gäller gaser kyls de ned till låga temperaturer, och gaser med högre kokpunkt förtätas till flytande form tidigare än övriga. Dessa gaser avlägsnas först, medan resten tas bort i senare skeden. Förbränningsanläggningar använder denna process för att säkerställa att rökgaserna befrias från skadliga föroreningar och att ren luft släpps ut. De miljöfarliga gaserna separeras och lagras, och kan sedan bli användbara inom andra industrier.
1. Kylning: Rökgaserna leds genom en kylprocess där temperaturen sänks kraftigt.
2. Kondensering: Gaser med hög kokpunkt övergår till vätskeform och samlas upp.
3. Separering: De farliga ämnena avskiljs och lagras säkert.
4. Utsläpp: Den renade luften kan nu släppas ut utan att skada miljön.
Välplanerade och väl drivna förbränningsanläggningar minskar inte bara mängden fast avfall utan bidrar även till elproduktion. Enligt Siemens, den tyska gasturbintillverkaren, kan avgaserna från avfallsförbränning återvinnas och renas, och sedan eldas i en gasturbin för att generera energi och elektricitet. Värmen som uppstår under processen kan även användas för att koka vatten och skapa ånga, som i sin tur kan driva turbiner i kraftverk. På så sätt kan avfall som annars bara skulle ta plats omvandlas till en värdefull energiresurs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online