Naturgas är en primär energikälla – en brännbar gasblandning som huvudsakligen består av metan samt mindre mängder andra kolväten, och som framför allt används som bränsle. Metan utgör den största beståndsdelen. När naturgas förbränns frigörs stora mängder energi, och processen betraktas som relativt ren och säker eftersom utsläppen av skadliga restprodukter i luften är mycket låga jämfört med många andra bränslen.
Naturgas samlas i fickor djupt under jordytan. Ibland stiger gasen uppåt från de djupast liggande reservoarerna och når jordytan tack vare det enorma trycket inuti jorden. Vid ytan genomgår gasen en raffineringsprocess där föroreningar som vatten, sand, svavelväte (vätesulfid) och andra oönskade föreningar avlägsnas. Därefter transporteras den rena gasen via rörledningar till användningsställena.
Den renaste formen av naturgas kallas "torr" och består enbart av metan. En metanmolekyl innehåller en kolatom och fyra väteatomer (CH₄). Den så kallade "våta" naturgasen kan däremot även innehålla andra kolväten som etan, propan eller butan. Gasens exakta sammansättning varierar beroende på vilken raffineringsprocess som tillämpas.
Volymen naturgas beräknas med en turbinflödesmätare vid normal temperatur och normaltryck. Vanliga måttenheter är tusen kubikfot (Mcf), miljoner kubikfot (MMcf), miljarder kubikfot (Bcf) och biljoner kubikfot (Tcf). I länder som använder metersystemet anges volymen i stället oftast i kubikmeter.
Naturgas bildas över mycket långa tidsperioder. Lera och andra sediment samlas successivt över organiskt material och komprimerar det. Trycket från komprimeringen, i kombination med de höga temperaturerna under jordytan, gör att kolbindningarna i det organiska materialet bryts ned – vilket resulterar i bildandet av naturgas. Många oljefyndigheter, belägna en till två engelska mil (cirka 1,6–3,2 kilometer) under jordskorpan, utgör de viktigaste källorna till naturgas. Gas som bildas på detta sätt kallas termogent metan.
Organiskt material kan även omvandlas till metan genom metanbildande (metanogena) bakteriers verkan. Dessa mikroorganismer förekommer vanligtvis nära jordytan och arbetar i syrefria miljöer, där de bryter de kemiska bindningarna i det organiska materialet och därmed bildar metan. Underjordiska reservoarer kan inte fånga in detta biogena metan, vilket gör det svårt att utvinna direkt ur marken. Däremot är deponier och soptippar som innehåller organiskt avfall utvinningsbara källor för biogent metan, vilket gör det intressant som en förnybar energiresurs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online