De flesta som bor i låginkomstområden har matvanor som är ohälsosammare än befolkningens i allmänhet. Enligt den så kallade Rudd-rapporten som publicerades av Yale-universitetet 2008 drabbas låginkomsttagare, etniska minoriteter och personer bosatta på landsbygden i högst grad av förebyggbara, kostrelaterade sjukdomar kopplade till ohälsosamma matvanor.
Enligt Rudd-rapporten från 2008 finns det färre stormarknader och livsmedelsbutiker som säljer hälsosam mat i låginkomstområden jämfört med områden där invånarna har högre inkomster. Butiker i ekonomiskt utsatta samhällen tenderar dessutom att ha ett mindre utbud av frukt och grönsaker, och kvaliteten på varorna är ofta lägre. Bristfällig kollektivtrafik kan också utgöra ett verkligt hinder för många människors möjlighet att nå hälsosam mat, och den höga kostnaden för nyttigare livsmedel är ytterligare en bidragande orsak till de ohälsosamma matvanorna.
Enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC) var två tredjedelar av den amerikanska befolkningen antingen överviktiga eller feta år 2009. I låginkomstsamhällen – och särskilt bland etniska minoriteter – är förekomsten av fetma och diabetes betydligt högre. Det amerikanska hälso- och socialdepartementet (Department of Health and Human Services) slår fast att bristen på prisvärd och hälsosam mat står i direkt samband med fetma och diabetes i dessa områden. Snabbmatsrestauranger är vanliga i låginkomstsamhällen, och många väljer dem på grund av den billiga och bekväma maten – men snabbmaten förvärrar i stället problemet.
Enligt en studie från 2007 publicerad i Journal of the American Dietetic Association skulle familjer med lägre inkomster behöva lägga hela 43 till 70 procent av sin veckoliga matbudget på frukt och grönsaker för att uppfylla de amerikanska kostråden från 2005 om fem till nio portioner frukt och grönt per dag. Problemet syns även på samhällsnivå: en CDC-studie från 2009 visade att de årliga vårdkostnaderna kopplade till fetma i USA hade nått hela 147 miljarder dollar.
En studie från 2007 i American Journal of Preventive Medicine visar att ökad tillgång till stormarknader i låginkomstområden hänger samman med lägre BMI (kroppsmasseindex) och lägre fetmafrekvens hos barn. Omvänt leder den ökade tillgången till närbutiker – som är typisk för låginkomstområden – till högre BMI och fler fall av fetma bland barn. Det finns alltså ett tydligt positivt samband mellan bättre tillgång till hälsosam mat och förbättrade matvanor i dessa områden.
På statlig och federal nivå kan medborgare uppmana sina politiker att införa skatteincitament för stormarknader, bygga ut prisvärda och effektiva kollektivtransportsystem samt skapa incitament för att etablera fler bondemarknader med färsk, lokalt producerad mat. Stadsodling är en annan lösning som gör det möjligt att förvandla övergiven mark till odlingsytor som kan försörja människor i låginkomstområden. Dessutom kan så kallade CSA-grupper (Community Supported Agriculture) hjälpa människor att gemensamt köpa veckovisa andelar av hälsosamma grönsaker, vilket sänker kostnaderna för alla deltagare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online