Konstgjorda sötningsmedel är ämnen som, i de mängder de vanligtvis används i, saknar kalorier, inte höjer blodsockret och inte orsakar karies. De är därför ett bestående populärt val för diabetiker, personer som vill gå ner i vikt och alla som vill hålla sitt sockerintag på en låg nivå.
Dessa sötningsmedel granskas dock kritiskt av både hälsorganisationer och den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA). Samtliga har studerats omfattande och godkänts av FDA som säkra att konsumera i måttliga mängder. Här går vi igenom de sex vanligaste alternativen, deras egenskaper och de varumärken de säljs under.
Sukralos framställs genom att vanligt bordssocker modifieras kemiskt, och det godkändes av FDA år 1998. Eftersom det har betydligt mindre eftersmak än många tidigare kemiska sockerersättningar blev det enormt populärt under 2000-talet. Sukralos är cirka 600 gånger sötare än vanligt socker.
Sukralos används ofta som tillsats i sockerfria produkter, säljs som pulver och blandas även med vanligt socker för bakning. Det säljs vanligtvis under varumärket Splenda.
Aspartam är ett kemiskt sötningsmedel som består av asparaginsyra och fenylalanin – två aminosyror som naturligt förekommer i proteinrika livsmedel. Det godkändes som sötningsmedel av FDA år 1981 och är ungefär 200 gånger sötare än socker.
Aspartam ska bära en varningsetikett riktad specifikt till personer med fenylketonuri, en ovanlig ämnesomsättningssjukdom där patienten inte bör få i sig fenylalanin.
Aspartam används vanligtvis som tillsats i livsmedel och drycker samt som pulver under varumärket NutraSweet.
Neotame är en vidareutvecklad version av aspartam som godkändes av FDA år 2002. Till skillnad från sin föregångare innehåller neotame inget fritt fenylalanin och kräver därför ingen varningsetikett. Det är extremt sött – tusentals gånger starkare än vanligt socker – och marknadsförs både som smakförstärkare och som sötningsmedel.
Neotame används främst som tillsats i bearbetade livsmedel och ingår i NutraSweet-varumärkets sortiment.
Stevia är en sydamerikansk ört vars blad är många hundra gånger sötare än socker. Även om steviolglykosider kommer från en naturlig källa godkändes stevia inte som sötningsmedel av FDA förrän år 2008.
Idag säljs stevia både som flytande extrakt och, vanligast, som pulver. Som sötningsmedel finns det framför allt under varumärket Truvia.
Acesulfamkalium, ofta förkortat acesulfam K eller Ace-K, är ett derivat av acetättiksyra som godkändes av FDA år 1988. Det är cirka 200 gånger sötare än socker och har en något besk eftersmak, vilket gör att det ofta kombineras med andra sötningsmedel.
Acesulfam K används främst som tillsats i förpackade livsmedel och drycker, där det anges som Ace-K eller Sunett, och säljs som pulver under varumärket Sweet One.
Sackarin är det äldsta konstgjorda sötningsmedlet och godkändes för första gången för bruk i USA år 1979. Det är också det sötningsmedel som studerats mest utförligt genom tiderna.
Trots vad många tror betraktas sackarin idag som ett säkert konstgjort sötningsmedel – det har inte behövt bära någon varningsetikett sedan år 2000. Sackarin används fortfarande som tillsats och säljs som pulver under varumärkena Sweet'N Low och Sugar Twin.
Alla godkända konstgjorda sötningsmedel kan användas som ett kalorisnålt alternativ till socker inom ramen för en balanserad kost. Valet handlar ofta om personlig smak, eftersom vissa medel har en tydligare eftersmak än andra, samt om individuella behov – exempelvis bör personer med fenylketonuri undvika aspartam. Vid osäkerhet är det alltid klokt att diskutera sina val med läkare eller dietist.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online