1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Sondmatning med PEG-sond: Din guide till näring vid svårigheter att äta

I en värld där fetma ofta dominerar nyhetsrubrikerna pratas det sällan om personerna i andra änden av vågen. De som inte kan upprätthålla en hälsosam minimivikt måste söka andra vägar för att få i sig nödvändig näring.

Vad är en PEG-sond?

En PEG-sond – även kallad gastronomisond, g-sond eller matningssond – är en anordning som gör det möjligt för personer med undernäring att komplettera eller helt ersätta vanligt ätande. Sonden löper från magens insida, genom bukväggen, ut till kroppens yta. Inne i magen hålls den på plats av en uppblåsbar ballong eller en plastkupol.

Sonden måste läggas in genom ett mindre kirurgiskt ingrepp, men därefter kan den bytas periodiskt utan operation. Näringslösning trycks sedan genom sonden rakt ner i magen.

Varför behöver man en PEG-sond?

Personer som inte kan få i sig tillräckligt med kalorier och näringsämnen via munnen behöver ofta ta till matning genom PEG-sond, så kallad enteral näring. Enligt Merck Manuals är de vanligaste orsakerna:

  • Oförmåga att äta på grund av skada
  • Långvarig anorexi
  • Kronisk undernäring
  • Leverinsufficiens
  • Sjukdom eller skada, exempelvis brännskador, som orsakar metabol stress

Olika metoder för enteral näring

Det finns flera sätt att genomföra sondmatningen, och att hitta den metod som passar just dig kan kräva viss prövning. Här är de tre vanligaste metoderna:

Kontinuerlig matning

Vid kontinuerlig matning är patienten hela tiden kopplad till en pump som langar näringslösningen genom sonden i långsam takt. Detta håller en jämn nivå av näringsämnen i kroppen och minskar risken för intolerans. Nackdelen är att man är kopplad till pumpen dygnet runt, vilket kan upplevas besvärligt för rörliga patienter.

Intermittent matning

Även denna metod kräver en pump, men lösningen ges i snabbare takt under en kortare tid. Matningen läggs oftast över natten, så att patienten kan sova under den tid hen måste vara ansluten. Detta är idealiskt för personer som endast vill komplettera sin vanliga kost och som inte behöver använda sonden varje dag. En intermittent matning tar ungefär åtta timmar.

Bolusmatning

Bolusmatning är den enklaste och minst teknikintensiva metoden, men har samtidigt störst risk för att patienten mår dåligt. Man fyller en stor spruta med näringslösning och trycker manuellt in innehållet genom sonden under cirka 15 minuter. Metoden delar många fördelar med intermittent matning och tar betydligt kortare tid. Den största nackdelen är intolerans mot den hastighet med vilken näringen når magen – patienten kan drabbas av illamående, buksmärtor och kräkningar. Kräker sig patienten måste matningen upprepas, eftersom ingen näring finns kvar i magen.

Att välja rätt näringslösning

Ut budet av näringslösningar är stort, och de är framtagna för olika behov. Vissa kan köpas receptfritt – varumärken som Boost och Ensure är vanliga. Lösningar för personer med enzymbrist har mycket låg fetthalt, vilket gör dem lättare att smälta, men de innehåller fortfarande rikligt med kalorier. Vissa produkter är laktosfria, och andra innehåller specialiserade ingredienser för specifika åkommor. Alla har högt vitamininnehåll för att säkerställa god näring. Endast en läkare kan avgöra vilken lösning som passar bäst för varje enskild patient.

Försäkringar täcker ofta insättandet av själva sonden, men inte alltid näringslösningen. Om du måste betala själv kan grossister och butiker för medicinska förnödenheter ofta erbjuda lägre priser än apotek. Prata med din dietist om eventuella ekonomiska stödprogram som kan hjälpa till att täcka kostnaderna.

Möjliga komplikationer

Som med alla medicinska ingrepp finns det risker att känna till. Vanliga komplikationer inkluderar:

  • Infektion i sondstället – särskilt vanlig strax efter att sonden lagts in. Håll utkik efter tecken på infektion och granulationsvävnad; båda kan behandlas med salvor och krämer.
  • Blockerad sond – beror oftast på för tjock näringslösning eller på att mediciner pressats genom sonden.
  • Intolerans mot lösningen – kan ge diarré, illamående, kräkningar och bukbesvär. Läkaren kan då rekommendera byte av lösning eller matningsmetod.
  • Förvärrad sura uppstötningar (aspiration) – näring som kommer upp i matstrupen eller luftvägarna.

Skötsel och underhåll av PEG-sonden

God hygien är avgörande för att undvika problem. Tvätta området runt sonden med tvål och vatten när du duschar. Spola alltid sonden med vatten före och efter varje matning för att förebygga blockeringar. Planera in ett sondbyte var sjätte månad, eller enligt din läkares anvisningar.


Tveka aldrig att kontakta din vårdgivare om du upplever smärta, rodnad, feber eller andra ovanliga symtom kring sondstället. Med rätt skötsel och en väl anpassad matningsplan kan PEG-sonden vara ett tryggt och effektivt sätt att få i sig den näring kroppen behöver.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online