Mangan är ett mineral som kroppen använder för benbildning, proteinomsättning, energiproduktion och flera andra viktiga funktioner. De flesta människor har cirka 15–20 mg mangan i kroppen, varav ungefär hälften finns i skelettet. Resten är koncentrerat till njurarna, levern, bukspottkörteln samt binjurarna och hypofysen. Mangan från mat eller kosttillskott är aldrig giftigt, men det har rapporterats lungproblem efter inandning av mangandamm vid gruvdrift, batteritillverkning och svetsning.
Det finns ingen officiell rekommenderad daglig dosering för mangan, men den amerikanska National Academy of Sciences har fastställt nivåer för adekvat intag (AI) samt tolerabla övre intagsnivåer (TUL). Värdena ser ut som följer:
| Grupp | Adekvat intag (AI) | Tolerabel övre gräns (TUL) |
|---|---|---|
| Spädbarn 0–6 månader | 3 mikrogram | Kosttillskott bör undvikas; inga riktvärden för mat |
| Spädbarn 7–12 månader | 600 mikrogram | Kosttillskott bör undvikas; inga riktvärden för mat |
| Barn 1–3 år | 1,2 mg | 2 mg |
| Barn 4–8 år | 1,5 mg | 3 mg |
| Pojkar 9–13 år | 1,9 mg | 6 mg |
| Pojkar 14–18 år | 2,2 mg | 6 mg |
| Män 19 år och äldre | 2,3 mg | 11 mg |
| Flickor 9–18 år | 1,6 mg | 6 mg |
| Kvinnor 19 år och äldre (ej gravida eller ammande) | 1,8 mg | 11 mg |
| Gravida eller ammande kvinnor | 2,0 mg | 9 mg |
Mangan hjälper kroppen att utnyttja flera B-vitaminer, kolin och C-vitamin genom att aktivera de enzymer som behövs för att bearbeta dessa näringsämnen. Mineralet aktiverar även de enzymer som är involverade i utvecklingen av starka och friska ben. Dessutom deltar mangan i glukosomsättningen och i bildningen av urea. Enligt Elson Haas, läkare och författare till boken Staying Healthy with Nutrition, kan mangan dessutom skydda cellmembran och nervernas höljen genom att verka som antioxidant. Forskning tyder också på att mangan spelar en roll i produktionen av tyroxin, ett hormon som är avgörande för sköldkörtelns hälsa.
Brist på mangan kan visa sig på flera olika sätt. Barn med allvarlig brist på mineralet kan drabbas av krampanfall, blindhet eller till och med förlamning.
Vuxna med manganbrist kan uppleva hörselstörningar, exempelvis att höra ljud som inte finns på riktigt. Yrselanfall och svaghetskänsla är andra vanliga symtom. Ytterligare möjliga tecken på låga mangannivåer är viktnedgång, oregelbunden hjärtrytm och nedsatt glukostolerans.
Enligt Haas har manganbrist hos råttor kopplats till infertilitet, försämrad bentillväxt och benhälsa, sämre hjärnfunktion samt lägre tröskel för kramper. Det är dock oklart hur dessa resultat ska tolkas för människor.
Mangantoxicitet är sällsynt när mineralet enbart kommer från kosten, men personer som exponeras för damm från manganbrytning löper större risk. I länder där mangan bryts, exempelvis Chile, är det väl dokumenterat att överdosering av inandat mangan kan orsaka symtom som svaghet, aptitlöshet, mani, sömnlöshet, vanföreställningar och till och med hallucinationer. Vissa personer utvecklar även muskelstelhet eller darrningar som liknar Parkinsons sjukdom. Tillståndet behandlas genom att exponeringen upphör och genom behandling med L-dopa, som omvandlas till dopamin i hjärnan.
En annan källa till mangantoxicitet är dricksvatten. Det har konstaterats att mängder över 2 mg mangan per liter dricksvatten kan leda till problem som liknar dem som orsakas av inandat mangan.
Mangan i nivåer som främjar god hälsa finns framför allt i fullkornsprodukter och nötter. Även baljväxter, frön, lucerna och bladgrönsaker som spenat är bra källor.
Enligt Mark Pedersens bok Nutritional Herbology innehåller röda hallonblad nästan dubbelt så mycket mangan som något annat ört – hela 14,60 mg per 100 gram blad. Det gör röda hallonblad till en utmärkt källa till mineralet för den som använder örten, till exempel som te.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online