Konserveringsmedel används i en mängd olika produkter – från förpackade livsmedel och kött till vin. Grundidén med konserveringsmedel är att förlänga hållbarheten och förhindra att produkter blir dåliga. Ju längre hållbarhet en produkt har, desto mer marknadsförbar blir den. Tack vare konserveringsmedel håller sig produkter färska längre, vilket ger både handlare och konsumenter mer tid att använda dem.
Användningen av konserveringsmedel i livsmedel är inget nytt fenomen. Traditionella konserveringsmetoder inkluderade kokning, frysning, pastörisering och torkning. Dessa tekniker användes redan för länge sedan för att förhindra att maten blev dålig under långa transporter.
Metoderna för att konservera livsmedel och andra produkter har blivit alltmer sofistikerade. En högteknologisk metod är hypobarisk förpackning, där livsmedel lagras i luft under lågt tryck, låg temperatur och hög luftfuktighet. Metoden introducerades av Stanley Burg 1960, men användningen är idag relativt begränsad.
Vakuumpackning är en annan modern konserveringsmetod. Här förvaras maten i en luftfri miljö där produkten packas tätt, vilket förhindrar tillväxt av svampar och aeroba bakterier – de mikroorganismer som annars får maten att härskna snabbare.
De vanligaste moderna konserveringsmedlen är dock kemiska. Några av de mest förekommande är bensoesyra, svaveldioxid och sulfiter, kaliumnitrit och natriumnitrit, sorbinsyra samt propionsyra och dess salter. Över 80 olika produkter innehåller dessa ämnen.
Sorbinsyra och dess salter är naturligt förekommande ämnen och spelar en särskilt viktig roll i industrialiserade länder. Sorbinsyra ger ingen smak eller eftersmak åt produkten och används därför i ett stort antal livsmedel och drycker, exempelvis mejeriprodukter, fisk och skaldjur, fetthaltiga produkter, förpackad frukt och grönsaker samt bakverk och konfektyr.
Bensoesyra är ett konserveringsmedel som främst används i utvecklingsländer. Det används endast i sura produkter som riskerar att bli dåliga på grund av bakterier, exempelvis fruktbaserade livsmedel.
Denna metod för kemisk konservering går tillbaka till romarna, antikens greker och egyptierna, som använde den för att bevara vin. Svaveldioxid fungerar på flera sätt – som konserveringsmedel, antioxidant och färgstabilisator – och är viktig för att kontrollera bakterietillväxt. Idag används svaveldioxid bland annat i paketerad soppa, torkade bananer och aprikoser, burkinkrabbkött, korvfärs, öl, vin samt snabbfrysta pommes frites och marmelader.
Kaliumnitrit och natriumnitrit är syntetiska tillsatser som fungerar som smakämnen, konserveringsmedel och stabilisatorer. Utan dessa ämnen skulle dödligheten i botulism vara betydligt högre. Botulism är en ovanlig men allvarlig förlamande sjukdom som orsakas av botulinumtoxin, ett gift som produceras av bakterien Clostridium botulinum. Kalium- och natriumnitrit används framför allt vid konservering av charkuteriprodukter.
Propionsyra och dess salter är ytterligare ett exempel på naturliga konserveringsmedel. Propionsyra förekommer i bakverk som bröd, eftersom det effektivt fördröjer mögelbildning och därmed förlänger produktens hållbarhet.
Utöver att förhindra att livsmedel blir dåliga och förlänga hållbarheten hjälper konserveringsmedel också till att bevara viktiga vitaminer och aminosyror. Detta bidrar i sin tur till en hälsosammare kropp. När dessa näringsämnen bevaras kan de ge huden och kroppen den återhämtning och näring de behöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online