Kalciumklorid har en mycket låg toxicitet och betraktas inte som farligt för människor eller miljön. Ämnet har tillverkats och använts i en rad industriprodukter och livsmedel i över hundra år. Det används i stor utsträckning som halkbekämpningsmedel på vägar, trottoarer, uppfarter och parkeringsplatser, eftersom det är hygroskopiskt och utvecklar mer värme än natriumklorid när det kommer i kontakt med vatten.
Utöver detta används kalciumklorid för att snabba på härdningen av betong, som dammbindare, vid produktion av plaster och kalciumsalter, inom oljeutvinning, avlopps- och dricksvattenrening, som torkmedel, som livsmedelstillsats samt inom saltlake- och livsmedelsindustrin.
Eftersom kalciumklorid förekommer i många olika produkter, särskilt livsmedel, är regelbunden exponering för små mängder trolig. Hur allvarliga effekterna blir beror på exponeringsnivå och exponeringstid. Kontakt kan ske genom damm, som fast ämne i kristallin eller flakform, eller som vätska när ämnet löses i vatten. Eftersom det även används i livsmedel och läkemedel kan det också intas.
Den största hälsorisken uppstår när kalciumklorid löses i vatten, eftersom stora mängder värme då kan utvecklas och orsaka brännskador. Använd därför aldrig varmt vatten vid upplösning. Inandning av dammet kan irritera de övre luftvägarna, vilket lindras med god ventilation. Små mängder som sväljs orsakar vanligen inga besvär, men större mängder kan irritera mun, svalg och mag-tarmkanal samt ge illamående och kräkningar.
Kalciumklorid kan även orsaka hudirritation och i värsta fall brännskador, särskilt om vatten är närvarande. Kommer en större mängd på huden bör den sköljas noggrant med rikligt med vatten.
Kalciumklorid har observerats orsaka brunfärgade löv på träd längs vägar där det sprids som halkbekämpningsmedel. Myndigheter bedömer att skadan är ringa och att träden återhämtar sig under sommaren, men formella studier saknas. Ämnet kan också orsaka desorientering hos vilda fåglar som får i sig det när de pickar småsten från vägar. Kalciumklorid anses inte giftigt för fisk, och eftersom det löses i vatten räknas det inte som ett bioackumulerande ämne.
Trots att kalciumklorid inte är särskilt giftigt bör den som arbetar med ämnet bära skyddskläder och följa försiktighetsåtgärderna på förpackningen. Det kan innebära handskar, skyddsoverall och andningsskydd som filtrerar rätt partikeltyp – dammpartiklar eller vätskedroppar. Damm på golvet kan dra åt sig fukt och bli halt, så håll arbetsytan väl rengjord.
När kalciumklorid hettas upp tills det sönderfaller kan giftiga klorgaser bildas. I kombination med svavel- eller fosforsyra kan det även bilda väteklorid. Ämnet kan korrodera vissa metaller över tid, exempelvis stål, aluminium och mässing, vilket bör beaktas vid långtidsförvaring.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online