Kalium är en elektrolyt som är avgörande för att nerverna, cirkulationen, musklerna och matsmältningssystemet ska fungera korrekt. Tillsammans med natrium används kalium av kroppen i den så kallade natrium-kaliumpumpen, som transporterar dessa elektrolyter in i och ut ur cellerna. Kaliumbalansen i kroppen är mycket känslig, och en överdos kan vara livsfarlig. Behandlingen av höga kaliumnivåer varierar beroende på hur allvarligt tillståndet är.
Att känna igen symtomen som orsakas av förhöjda kaliumnivåer i blodet är första steget mot att identifiera rätt behandling. Vanliga symtom är illamående, trötthet, muskelsvaghet samt domningar och stickningar i extremiteter och tunga. Höga kaliumnivåer kan också orsaka förvirring, ytlig andning, kramper eller konvulsioner, en tung känsla i armar och ben samt yrsel eller svimningskänsla.
Ett problem är att symtomen ofta inte märks förrän nivåerna redan har nått farligt höga värden. När kaliumhalten fortsätter att stiga kan det leda till oregelbunden eller långsam hjärtrytm, förlamning och i extrema fall hjärtstillestånd. Så pass höga nivåer kräver akut vård på sjukhus. Först när kaliumnivåerna har stabiliserats kan den långsiktiga behandlingen påbörjas.
Vården på sjukhus kan bland annat innefatta insulin, betaagonister eller natriumbikarbonat – alla tre främjar transporten av kalium från blodet tillbaka in i cellerna. Diuretika (vätskedrivande läkemedel) kan ges för att hjälpa njurarna att utsöndra kalium, och bindande hartser som Kayexalate kan hjälpa matsmältningssystemet att byta ut kalium mot natrium. Dialys kan också användas för att filtrera bort kalium från blodet, särskilt om njurarna inte fungerar som de ska.
Den långsiktiga behandlingen handlar oftast om att åtgärda de bakomliggande hälsoproblem som orsakat de förhöjda kaliumnivåerna. Ofta rör det sig om njurarna, eftersom de är kroppens främsta organ för att filtrera bort kalium från blodet. Läkemedel som bidrar till att kroppen behåller kalium avbryts. Det gäller exempelvis ACE-hämmare, antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) samt vissa diuretika som Aldacton, Bactrim eller Dyrenium.
En kost planerad för att minska kaliumintaget kan också behövas. Det innebär att man reglerar intaget av kaliumrika livsmedel som bananer, avokado, linser, persikor, potatis, tomater, vattenmelon och lax. Läkemedel som hjälper kroppen att utsöndra kalium, exempelvis vissa typer av diuretika, kan dessutom användas som en del av den långsiktiga vården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online