Pellagra ansågs länge vara en smittsam sjukdom, men Joseph Goldberger satte sig för att motbevisa just det. År 1915 fick han i uppdrag av U.S. Public Health Service att utreda ett utbrott av pellagra på landsbygden i Mississippi. Ganska snart misstänkte han att sjukdomen hade ett samband med kosten, och han började därför genomföra en rad banbrytande experiment.
Goldberger och hans kollegor flyttade in hos samma familjer som drabbats av pellagra och åt exakt samma mat som de. Trots att de kom i nära kontakt med sjuka personer insjuknade de själva aldrig. Förklaringen var att deras kost samtidigt kompletterades med färska grönsaker, mjölk, ägg och kött – livsmedel som saknades i de drabbades vardagliga diet, som till stor del bestod av majs, fläskfett och melass.
När däremot friska volontärer under kontrollerade former åt samma ensidiga kost som de drabbade, utvecklade även de symtom på pellagra. Resultaten pekade entydigt på att kosten spelade en avgörande roll för sjukdomens uppkomst – inte smitta.
Goldberger kunde dra slutsatsen att pellagra orsakades av brist på specifika näringsämnen, framför allt av vitaminet niacin (B3). Sjukdomen kännetecknas av tre typiska symtom – dermatit, diarré och demens – som alla kunde förebyggas med en mer varierad kost.
Upptäckten fick enorm betydelse för folkhälsan. Den banade väg för effektiva behandlingar och förebyggande åtgärder, bland annat berikning av mjöl och andra baslivsmedel med niacin, vilket i slutändan hjälpte till att utrota pellagra som folksjukdom i USA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online