Sukralos är ett kalorifritt artificiellt sötningsmedel som är cirka 600 gånger sötare än vanligt socker. Redan mycket små mängder sukralos ger sötman i sockerersättningen Splenda. Den kemiska process för att framställa sukralos ur socker upptäcktes redan år 1976.
Sukralos är sötare än de flesta andra sockerersättningar – dubbelt så söt som sackarin och mer än tre gånger sötare än aspartam. Det har dessutom längre hållbarhet än aspartam, är stabilt även vid högre temperaturer och kan därför användas i bakning utan att förlora sin sötma.
Utvecklingen av sukralos som kommersiell sötningsprodukt påbörjades år 1980 genom ett samarbete mellan Tate & Lyle och McNeil Speciality Products, ett dotterbolag till Johnson & Johnson.
Splenda, sockerersättningen som innehåller sukralos, godkändes av den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA år 1998. Fram till 2009 hade produkten växt till att stå för hela 60 procent av den amerikanska detaljhandelsmarknaden för artificiella sötningsmedel.
Sukralos är särskilt populärt bland diabetiker och personer som vill gå ner i vikt. Det beror på kombinationen av noll kalorier, en behaglig sötmak, lång hållbarhet samt möjligheten att värma upp det och använda det i både matlagning och bakning.
Sukralos stannar inte kvar i kroppen utan utsöndras oförändrat via njurarna. Dessutom orsakar det inte karies, till skillnad från vanligt socker.
Sukralos är ett namn som myntades av tillverkarna bakom Splenda för den kemiska förening som formellt heter triklorosackaros. Benämningen "trikloro" syftar på de tre kloratomer som ersätter tre syre-väte-grupper och därmed omvandlar en socker- respektive sackarosmolekyl till en sukralosmolekyl.
Vissa förespråkare för naturlig kost har uttryckt oro över en eventuell risk för nervskador kopplad till klorinet i sukralos. Hittills har dock inga vetenskapligt bevisade negativa hälsoeffekter dokumenterats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online