På internet är det lätt att hitta automatiska kalkylatorer för vikt och längd. Skriv in din längd, ålder och kön, så presenteras din idealvikt på sekunder. Dessa enkla verktyg bygger på aktuariella tabeller eller annan statistik från stora befolkningsgrupper och anger den vikt som motsvarar störst sannolikhet för långt liv. Problemet är att gruppen som undersökts kanske inte alls liknar dig – och då kan det hälsomål du får vara missvisande.
Det bästa sättet att avgöra om din kroppsvikt är hälsosam är att mäta kroppssammansättningen, alltså förhållandet mellan kroppsfett och muskelmassa. De mest tillgängliga metoderna är:
Mer ovanliga metoder bygger på röntgenteknik (till exempel DEXA-mätning), ultraljud eller infraröd strålning.
Läkare och forskare är oense om exakt hur mycket kroppsfett som är bäst för hälsan. Enligt American Council on Exercise (ACE) ligger tränade män normalt på 14–17 procent kroppsfett och tränade kvinnor på 21–24 procent. Idrottare ligger betydligt lägre: manliga elitidrottare har ofta 6–13 procent och kvinnliga idrottare 14–20 procent. I praktiken finns dock kvinnliga idrottare med så lite som 10 procent kroppsfett, och manliga med under 4 procent.
Trots att tester av kroppssammansättning numera erbjuds på gym och hos en del läkare använder de flesta människor inte tekniken. Som ett smidigare alternativ utvecklades därför Body Mass Index (BMI) – ett sätt att grovt uppskatta kroppssammansättning utan komplicerade mätningar. BMI beräknas genom att dividera vikten i kilo med längden i meter upphöjt i kvadrat.
Precis som klassiska tabeller för vikt och längd jämför BMI en individ med en hel befolkningsgrupp för att förutsäga hälsa och förväntad livslängd. Noggrannheten beror helt på hur väl just du stämmer överens med den gruppen. Ålder, kön, träningsnivå och etnicitet påverkar nämligen alla förhållandet mellan vikt och längd, oavsett den faktiska kroppssammansättningen. Jämförs en person inte mot en liknande population blir BMI därför ett opålitligt mått på hälsosam vikt.
BMI är mest användbart tillsammans med andra kroppsmått. Midje- och överarmsomfång är enkla att mäta och ger, jämfört med längden, goda kompletterande ledtrådar om kroppssammansättningen. Ett stort midjemått hänger samman med hög kroppsfetthalt och kan tyda på att personen faktiskt är överviktig, trots att BMI ligger inom det normala intervallet. Omvänt korrelerar ett stort bicepsmått med hög muskelmassa och kan visa att en person med högt BMI ändå inte är överviktig.
Ingen enskild siffra kan säga exakt vad du bör väga. Använd BMI som utgångspunkt, kombinera det med midjemått och – om möjlighet ges – en kroppssammansättningsanalys. Vid tvekan kan vårdpersonal ge en individuell bedömning utifrån din unika situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online