Vitamin K: Användningsområden och bästa källor

Vitamin K-familjen består av flera fettlösliga vitaminer som är avgörande för blodkoaguleringen och fungerar som bränsle för många proteiner i kroppen. Dessa proteiner bidrar i sin tur till celltillväxt, stärker skelettet, håller blodkärlen friska och minskar benförlusten hos kvinnor i och efter menopaus. Vitaminerna, som även kallas naftokinoner, produceras både av växter och bakterier och delas vanligen upp i två huvudformer: K1, som framför allt finns i gröna växter, och K2, som bildas av bakterier.

Vad använder kroppen vitamin K till?

Blodkoagulering

Vitamin K spelar en central roll i kroppens reglering av blodlevringen. Koagulerar bloden för snabbt eller vid fel tillfälle kan proppar blockera viktigt blodflöde. Har blodet däremot svårt att levra sig kan kraftiga blödningar leda till inre blödningar, hjärtinfarkt, lungemboli eller stroke.

Kärlhälsa

Ansamlingar av kalcium i kroppens mjuka vävnader kallas kalkifiering. Processen kan snabbt leda till stela artärer och hjärt-kärlsjukdom. Kroppen använder vitamin K för att bilda matrix Gla-protein (MGP) under karboxyleringen – ett protein som hjälper till att förebygga kalkifiering och hålla blodkärlen mjuka och elastiska.

Benhälsa

Risken för benbrott minskar när du får i dig tillräckligt med vitamin K, enligt George Mateljan Foundation for the World's Healthiest Foods. Vitaminet reglerar bildningen av osteoklaster, celler som bryter ut mineraler ur skelettet för att användas i andra kroppsfunktioner. Bildas för många osteoklaster kan benen bli sköra och cellulär celldöd, så kallad apoptos, kan inträffa.

Källor till vitamin K

Växtkällor

Upp till 90 procent av vårt dagliga vitamin K-intag kommer från växtkällor, enligt George Mateljan Foundation for the World's Healthiest Foods. Mörkgröna grönsaker som spenat, mangold, grönkål och senapsblad är särskilt rika på vitamin K. Ångkokar du bladgrönsakerna bevaras större delen av vitamininnehållet. Även brysselkål, ärtor och morötter är bra källor. Eftersom kroppen endast lagrar små mängder vitamin K rekommenderar Oregon State Universitys Micronutrient Information Center ett dagligt intag på 90–120 mikrogram.

Bakteriekällor

Ostar som jäses med propionsyrabakterier – exempelvis schweizisk emmentaler och norska Jarlsberg – utgör icke-växtbaserade källor till vitamin K. Fermenterade sojaprodukter innehåller likaså dessa fettlösliga näringsämnen. En del vitamin K bildas dessutom naturligt av bakterier i tarmen.