Vitamin D förekommer i två huvudformer: ergokalciferol, även kallat vitamin D2, och kolekalciferol, eller vitamin D3. Båda är fettlösliga ämnen som fungerar som hormoner i kroppen efter att de omvandlats till sin aktiva form. Det mesta av vitamin D3 bildas när huten utsätts för ultraviolett B-strålning (UVB), oftast från solljus men ibland även från solarier.
Vitamin D3 måste omvandlas till sin aktiva form av både levern och njurarna. Skulle någon av dessa organ fungera sämre kan det leda till vitamin D-brist, eftersom kroppen då inte kan utnyttja vitaminet fullt ut.
Vitamin D reglerar nivåerna av kalcium och fosfor i blodet genom att underlätta upptaget av dessa mineraler från maten i tarmen. Det gör vitaminet helt avgörande för starka och friska ben – en brist kan bland annat bidra till benskörhet (osteoporos).
Solljus är visserligen den viktigaste källan till vitamin D3, men mindre mängder kan också fås via kosten, framför allt från animaliska livsmedel. De rikaste källorna är fet fisk som lax, sill och makrill samt lever, exempelvis nötlever.
När arbetslivet flyttade inomhus och många människor fick mindre solljus började livsmedelsproducenter berika sina produkter med vitamin D2 och D3. Exempel på berikade livsmedel är mjölk, yoghurt, margarin, flingor och bröd. I Sverige berikas bland annat mjölkdrycker, margarin och en del andra produkter med vitamin D för att säkerställa ett tillräckligt intag.
Tillgången på vitamin D från solljus är störst under vår och sommar i tempererade klimat. I Sverige är solstrålningen för svag för att bilda vitamin D under vinterhalvåret, vilket gör det svårt att få tillräckliga nivåer året runt utan kosttillskott eller berikade livsmedel. Dessutom minskar användning av solkräm hudens förmåga att producera vitamin D, eftersom UVB-strålningen blockeras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online