K-vitamin får inte lika mycket uppmärksamhet som vitamin A till E, kanske främst eftersom brist på detta näringsämne är mycket ovanligt. Det finns naturligt i en rad olika livsmedel och produceras dessutom av bakterier i kroppens egen tarmflora. Trots detta är K-vitamin helt avgörande för vår hälsa – framför allt när det gäller blodets koagulering och skelettets styrka.
K-vitamin är nödvändigt för blodlevringen (koaguleringen). Utan fungerande levring skulle kroppen inte kunna stoppa blödningar från yttre sår eller inre blödningar. Den vanligaste formen av inre blödning – blåmärket – kan bli ett allvarligt problem om koaguleringsprocessen inte fungerar, som vid den ärftliga sjukdomen hemofili.
K-vitamin spelar också en viktig roll vid bildningen och reparationen av benvävnad. Dessutom bidrar vitaminet till att omvandla glukos från kolhydrater till glykogen i tarmarna, vilket gör att energin kan lagras i levern, musklerna och andra vävnader för senare behov.
K-vitamin produceras av de goda bakterierna i mag-tarmkanalen och finns dessutom rikligt i många livsmedel – särskilt gröna bladgrönsaker. Spenat, grönkål, vitkål, rova och broccoli är utmärkta källor. Även blomkål, sojabönor, havregryn, mjölk, yoghurt och cheddarost innehåller K-vitamin.
Vitaminet delas ofta upp i två huvudformer: K1 (fylokinon), som finns i växtbaserade livsmedel, och K2 (menakinon), som finns i animaliska produkter och fermenterade livsmedel. Vuxna rekommenderas normalt cirka 90 mikrogram per dag (kvinnor) respektive 120 mikrogram per dag (män).
Det vanligaste skälet att ge K-vitamin som enskilt tillskott är till nyfödda barn. Bröstmjölk innehåller nämligen låga halter av vitaminet, därför får alla spädbarn födda på sjukhus ett tillskott direkt efter födseln för att förebygga blödningsrisker. Barnmorskor som bistår vid hemförlossningar erbjuder också K-vitamin till barnet, även om föräldrarna har rätt att tacka nej.
Eftersom antibiotika dödar även de nyttiga tarmbakterierna som producerar K-vitamin kan personer som behandlas med dessa läkemedel ha ett ökat behov av vitaminet via kosten. Tarmfloran återhämtar sig normalt efter avslutad antibiotikakur och byggs successivt upp igen genom den mat man äter.
Läkare ordinerar K-vitamin vid överdosering av blodförtunnande läkemedlet warfarin, som patienter tar vid exempelvis förmaksflimmer (oregelbunden hjärtrytm), ventrombos (blodproppar i vener) eller lungemboli (blodproppar i lungorna). Personer som behandlas med warfarin bör dock hålla sitt intag av K-vitaminriktig mat jämnt och konsultera sin läkare innan kostförändringar.
K-vitamin är dessutom en effektiv motgift vid förgiftning med råttgift, som verkar genom att förhindra blodlevringen och därigenom orsaka inre blödningar hos gnagare. Faktum är att tillverkare av råttgift länge använt just warfarin i sina produkter tack vare dess blodförtunnande egenskaper.
Inom veterinärmedicinen är K-vitamin ett vanligt preparat, eftersom hundar och andra husdjur ibland råkar komma åt råttgift. Beroende på situationens allvarlighetsgrad kan veterinären ge en injektion av K-vitamin följt av flera veckors tablettbehandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online