Ett ledband är den vävnad som förbinder två ben i en led. När ett ledband brister eller slits kallas skadan för en vrickning. En sena är däremot den vävnad som fäster muskeln vid benet. När en sena översträcks eller brister handlar det om en överbelastningsskada. Även om båda typerna av skador är vanliga inom idrott och vardagsliv skiljer sig symtomen och diagnosmetoderna åt.
Ligamentskador misstänks när du inte kan röra den drabbade leden, har svår smärta, upplever att leden viker sig under belastning och inte kan ta mer än några få steg utan betydande besvär. Seneskador misstänks istället vid svullnad, begränsad rörlighet och kramp i det drabbade området.
Röntgenundersökningar utförs ofta för att utesluta allvarligare skador, till exempel benbrott. Vid vissa leder kan en ligamentskada dessutom bekräftas genom att läkaren studerar positionen hos en struktur i leden, eftersom den kan ha förskjutits till följd av skadan.
Magnetresonanstomografi, MRT, används för att avbilda mjukdelar i kroppen. Med denna metod kan läkaren både se ligamentbristningar och upptäcka broskskador, som ofta uppstår samtidigt med ligamentskador. Även senbristningar kan tydligt synas vid en MRT-undersökning.
Vid en artroskopi förs ett tunt, upplyst instrument in i leden, oftast knäleden, genom ett litet snitt i huden. Detta är en poliklinisk procedur som innebär att du inte behöver ligga kvar på sjukhuset. Läkaren kan sedan granska detaljerade bilder av ledens insida och bedöma hur omfattande skadan är.
Kontakta läkare om du kände ett tydligt smäll- eller knäckljud i samband med skadan, eftersom detta ofta tyder på en allvarligare skada. Att försumma behandling av svåra mjukdelsskador kan i värsta fall leda till bestående funktionsnedsättning, så tidig diagnos och rätt behandling är avgörande för en fullständig återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online