Spinal stenos är ett tillstånd som kännetecknas av kronisk smärta i skinkorna samt nedsatt känsel i de nedre extremiteterna. Orsaken är en förträngning av ryggmärgskanalen, vilket leder till att nerver kläms ihop. Många patienter beskriver också en minskad förmåga att utföra fysisk aktivitet, och vissa börjar halta när de går. Tillståndet drabbar främst personer över 60 års ålder, och det uppskattas att så många som 400 000 amerikaner kan vara påverkade.
Typiska symtom på spinal stenos är en ihållande värk i skinkorna eller ländryggen som varierar från dov till svår. Smärtan kan förvärras vid gång eller andra aktiviteter. Andra vanliga symtom är utstrålande smärta i ben och lår, domningar i de nedre extremiteterna, svaghet eller oförmåga att röra benen samt nedsatt uthållighet. Smärtan lindras oftast när du sitter, böjer dig framåt eller ligger ner, men vanliga värktabletter brukar tyvärr inte ha någon effekt.
Läkaren börjar vanligtvis med att gå igenom din sjukdomshistoria och din familjs hälsa för att utesluta andra ärftliga orsaker till besvären. Därefter följer oftast en fysisk undersökning där läkaren bedömer hur rörelseförmågan påverkas, hur mycket smärta patienten upplever och i vilken grad reflexerna i extremiteterna försämrats. För att kunna ställa en säker diagnos kan magnetkameraundersökning (MR), datortomografi (CT), myelografi eller skelettscintigrafi behövas.
Det finns två huvudsakliga behandlingsvägar vid spinal stenos: kirurgisk och icke-kirurgisk. Den icke-kirurgiska behandlingen omfattar fysioterapi, vila samt hjälpmedel som ger stöd vid gång eller annan aktivitet. När icke-kirurgisk behandling rekommenderas ordineras oftast även läkemedel som ett komplement. Om dessa åtgärder inte räcker till kan operation bli nödvändig.
Den icke-kirurgiska behandlingen kan innefatta flera olika typer av läkemedel, bland annat antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), analgetika (smärtlindrande preparat) eller epidurala steroidinjektioner. Dessa mediciner kombineras vanligtvis med fysioterapi, anpassade träningsprogram och hjälpmedel.
NSAID-preparat ordineras eftersom den inflammation som spinal stenos orsakar anses vara en viktig bidragande orsak till smärtan. Vanliga exempel är ibuprofen, naproxen och acetylsalicylsyra, medan paracetamol också ofta används som komplement. Studier har visat att inget av dessa läkemedel ger bättre resultat än de andra.
Analgetika är smärtlindrande läkemedel som syftar till att lindra de symtom som spinal stenos orsakar. I regel räcker receptfria värktabletter för att ge lindring.
Epidurala steroidinjektioner har också använts för att minska smärtan vid spinal stenos, men få studier har genomförts för att fastställa hur effektiva dessa injektioner faktiskt är.
Operation kan bli aktuell om fysioterapi i kombination med läkemedel och hjälpmedel inte minskar smärtan eller återställer rörligheten. Kirurgi rekommenderas i allmänhet endast när andra behandlingar misslyckats och när patientens livskvalitet försämrats på grund av tillståndet. Det finns flera olika kirurgiska metoder för att behandla spinal stenos, bland annat laminotomi, lamektomi, foraminotomi och spinal fusion (ryggfusion).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online