Psykisk depression är en sjukdom som drabbar miljontals människor världen över, men först under de senaste decennierna har vi börjat klassificera den som en genuin psykisk störning snarare än enbart en period av nedstämdhet. Depression diagnostiserades inte på läkarmottagningar förrän på 1950-talet, och det dröjde ända till 1980 innan sjukdomen togs med i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-III).
Depression är en samling symtom som kretsar kring en allmän känsla av olycka eller sorg. Vanliga symtom är förändringar i sömn- eller matvanor, känslor av hopplöshet samt viktökning eller viktminskning. Även gråtanfall, värk och smärta samt nedsatt libido kan vara tecken på depression.
Även om depression inte blev en accepterad diagnos inom medicinvärlden förrän på 1900-talet finns det referenser till tillståndet så långt tillbaka som i Bibeln. I antikens Grekland myntade Hippokrates till och med en benämning för störningen: melankoli. På den tiden trodde man att depression orsakades av onda andar eller av en obalans mellan kroppens "humorer", alltså dess vätskor. Ordet melankoli betyder bokstavligen "svart galla" – en av de fyra humorer som användes för att beskriva kroppens funktioner inom den antika medicinen.
Litteraturen fortsatte att skildra depression, och både forskare och filosofer arbetade vidare med att utforska sjukdomen. Teorin om svart galla levde kvar fram till 1600-talet, då en ny förklaringsmodell växte fram. Dualismen – idén om en separation mellan sinne och kropp – kom att dominera depressionsteorierna ända fram till 1900-talet. Enligt dualismen var det något i den fysiska omgivningen som skapade åkommor i sinnet. Under 1800-talet ansåg många tänkare dessutom att depression var en ärftlig emotionell svaghet.
Sigmund Freud, ofta kallad psykoanalysens fader, revolutionerade de rådande dualistiska idéerna när han hävdade att hjärnans funktion var källan till depression. Psykoanalys innebär att behandla psykisk ohälsa genom samtal om tankar och känslor – en bild många associerar med terapeuten och soffan. Utöver hjärndysfunktion kopplade Freud även skuldkänslor och inre konflikter till depression.
På 1950- och 1960-talen delades depression in i två kategorier: en störning i sinnet och en reaktion på yttre stimuli. Under 1970- och 1980-talen skiftade behandlingspraxis mot att fokusera på symtomen i sig snarare än på tillståndet som helhet. Dagens behandlingar kombinerar samtalsterapi för yttre och psykologiska faktorer med medicinsk behandling, exempelvis antidepressiva läkemedel, för de biologiska aspekterna. Psykisk hälsa fortsätter dock att förbrylla medicinvärlden, och det finns fortfarande inga entydiga regler för hur patienter ska diagnostiseras och behandlas.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online