Könssjukdomar (STD) – även kallade könsöverkförda infektioner (STI) – orsakas av specifika smittämnen (bakterier, virus, parasiter) som överförs främst genom sexuellt umgänge. De är inte ärftliga tillstånd, även om genetiska faktorer kan påverka individuell mottaglighet eller symtomallvarlighet.
Primära etiologiska ämnen
- Bakterier: Chlamydia trachomatis, Neisseria gonorrhoeae, Treponema pallidum (syfilis), Mycoplasma genitalium
- Virus: Humant papillomvirus (HPV), herpes simplexvirus (HSV‑1/2), HIV, hepatit B/C
- Parasiter: Trichomonas vaginalis, fästingar, skabbkvalster
Smittvägar
- Vaginalt, analt, oralt samlag (mest vanligt)
- Hud-mot-hud-kontakt (HPV, HSV, syfilis, molluscum)
- Mor-till-barn under graviditet, förlossning, eller amning (HIV, syfilis, hepatit B, HSV)
- Blodexponering (HIV, hepatit B/C) – sällan i utvecklade länder tack vare screening
Evidensbaserad prevention
- Konsekvent, korrekt kondomanvändning (ytterlig eller inre) vid varje vaginal/analt/oralt samlag
- Vaccination: HPV (ålder 9–26, upp till 45 vid gemensamt beslut), hepatit B (universell), hepatit A (riskbaserad)
- Pre-exponeringsprofylax (PrEP): Daglig oral eller långverkande injektion för HIV-prevention
- Regelbunden screening: Enligt CDC-riktlinjer (t.ex. årlig klamydia/gonorré för sexuellt aktiva kvinnor <25; minst en gång för HIV ålder 13–64)
- Ömsesidig monogami med testad partner
- Skyndsam behandling av inficerade partners för att förhindra reinfektion (expedited partner therapy där lagligt)
Könssjukdomar är vanliga, behandlingsbara (bakteriella/parasitära) eller hanterbara (virala), och i stor utsträckning förebyggbara. Öppen kommunikation med partner och vårdgivare är nyckeln.
