Tourettes syndrom: Namngivet efter Georges Gilles de la Tourette, först beskriven 1885

Historisk ursprung

Tourettes syndrom är namngivet efter Georges Albert Édouard Brutus Gilles de la Tourette (1857–1904), en fransk neurolog och elev till Jean-Martin Charcot vid Salpêtrière-sjukhuset i Paris.

Första beskrivningen

1885 publicerade Gilles de la Tourette "Étude sur une affection nerveuse caractérisée par de l'incoordination motrice accompagnée d'écholalie et de coprolalie" (Studie av ett nervöst tillstånd karaktäriserat av motorisk inkoordination åtföljd av ekolali och koprolali). Han beskrev nio patienter med triaden:

• Flera motoriska tics
• Vokala tics (inklusive koprolali hos vissa)
• Debut i barndom, kroniskt förlopp

Förståelsens evolution

• 1800-talet: Ansågs psychiatrisk/hysterisk.
• 1960–70-tal: Haloperidol visade effekt → erkändes som neurologisk.
• 1980: Inkluderades i DSM-III som "Tourettes störning".
• Modern: Neuroutvecklingsstörning med basalganglier-talamus-kortikala kretsdysfunktion; genetisk och miljörelaterad etiologi.

Arv

Gilles de la Tourettes noggranna kliniska observation etablerade syndromet som en distinkt neurologisk enhet. Hans namn förblir eponymt knutet, även om han själv ansåg det vara en variant av "maladie des tics".