Kolesterol är inte direkt lösligt i mänsklig galla. Eftersom galla till största delen består av vatten, och kolesterol är en fettlöslig (hydrofob) substans, krävs en speciell mekanism för att hålla det i lösning. Denna mekanism bygger på gallsalter.
Gallsalter är amfipatiska molekyler, vilket innebär att de har både hydrofila (vattenälskande) och hydrofoba (vattenskyende) delar. Den hydrofoba sidan av molekylen vänder sig mot kolesterolmolekylerna, medan den hydrofila sidan interagerar med vattnet i gallan. På så sätt fungerar gallsalterna som en brygga mellan fettet och den vattenhaltiga miljön.
När gallsalter omger kolesterolmolekylerna bildas så kallade miceller – sfäriska aggregat där kolesterol finns skyddat på insidan och gallsalternas hydrofila ytor riktar sig utåt mot vattnet. Tillsammans med fosfolipider (främst lecitin) i gallan bildas blandmiceller, vilka ytterligare ökar kapaciteten att lösa upp kolesterol.
Tack vare dessa miceller kan kolesterol transporteras genom gallans vattenbaserade miljö, från levern via gallvägarna till tarmen, där det sedan utsöndras eller återabsorberas.
Balansen mellan kolesterol, gallsalter och fosfolipider är avgörande. Om gallan innehåller för mycket kolesterol i förhållande till mängden gallsalter blir gallan övermättad med kolesterol. Då kan kristaller bildas, vilket i förlängningen kan leda till utveckling av gallstenar. En förståelse för hur kolesterol löses upp i gallan är därför central för att förklara både normal gallfunktion och sjukdomar som gallstenssjukdom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online