Varför måste stärkelse brytas ner innan den kan tas upp i blodomloppet?

Vad är stärkelse?

Stärkelse är ett polysackarid, alltså en lång kedja av sammanlänkade glukosenheter. För att kroppen ska kunna utnyttja stärkelsen måste den först brytas ner till enskilda glukosmolekyler. Denna process kallas matsmältning, och endast glukos i sin enklaste form kan passera tarmväggen och tas upp i blodomloppet.

Hur smälter kroppen stärkelse?

Nedbrytningen påbörjas redan i munnen, där enzymet salivamylas i saliven klyver de långa stärkelsekedjorna till kortare bitar, bland annat maltos och dextriner. Det är därför en bit bröd kan börja smaka sött om du tuggar det länge.

I magsäcken neutraliseras salivamylasset av den sura miljön, men arbetet fortsätter i tunntarmen. Där tillför bukspottkörteln mer amylas, och enzymer i tarmslemhinnan – som maltas och isomaltas – spjälkar slutligen sockerdelarna till fri glukos.

Glukosmolekylerna transporteras sedan genom tarmväggen ut i blodomloppet. Väl där kan de användas direkt som bränsle av kroppens celler, eller lagras som glykogen i lever och muskler – eller som fett – för framtida energibehov.

Vad händer om stärkelsen inte smälts ordentligt?

Om stärkelse inte bryts ner fullständigt innan den passerar tarmen kan flera problem uppstå:

• Magbesvär. Osmält stärkelse kan jäsa i tjocktarmen och orsaka uppsvälldhet, gaser och diarré.
• Näringsbrist. En störd matsmältning kan försämra upptaget av viktiga näringsämnen som kroppen behöver.
• Viktökning. Glukos som tas upp men inte förbrukas kan omvandlas till fett och lagras i kroppen, vilket över tid kan bidra till viktökning.

Sammanfattning

Stärkelse måste alltså smältas – det vill säga brytas ner till glukos – innan den kan tas upp i blodomloppet. Utan denna noggranna nedbrytningsprocess skulle kroppen varken kunna utnyttja energin eller undvika magbesvär och näringsbrister. En väl fungerande matsmältning är därför helt avgörande för hur kroppen hanterar stärkelserik mat som bröd, ris, pasta och potatis.