Nej, påståendet är inte sant – tvärtom. Iglar är just kända för att kunna lagra blod under mycket långa perioder mellan måltiderna. Deras matsmältningssystem är anpassat för att utnyttja en enda blodmåltid maximalt effektivt, vilket innebär att de inte behöver äta ofta alls.
När en igel suger blod lagras det i ett speciellt organ som kallas vallkropp (crop). Vallkroppen är stor och kan rymma betydande mängder blod – flera gånger iglens egen kroppsvikt. Blodet behålls där i flytande form, utan att koagulera, tack vare antikoagulerande ämnen som iglen utsöndrar under bettet.
Matsmältningen hos iglar är medveten långsam och sker med hjälp av symbiotiska bakterier som lever i tarmen. Bakterierna hjälper till att bryta ner blodet gradvis och skyddar samtidigt mot infektioner. Tack vare detta samarbete kan en igel leva på en enda blodmåltid i månader.
Den medicinska igeln (Hirudo medicinalis) är det mest kända exemplet. Den kan lagra blod i upp till sex månader, och ibland ända upp till ett år, innan den behöver äta igen. Under denna tid smälter blodet långsamt och ger iglen all energi den behöver för att överleva och växa.
Alla iglar har inte samma förmåga. Vissa mindre arter, särskilt rovglande iglar som äter hela byten istället för att suga blod, måste söka föda oftare. Men även bland de blodsugande arterna är förmågan att lagra näring över längre tid regel snarare än undantag.
Iglar finns i många olika miljöer – i sötvatten, saltvatten och på land. De flesta arter är rovdjur eller parasiter som lever på blod från däggdjur, fåglar, fiskar och andra djur. Genom att reglera bestånden av sina värdar spelar iglar en viktig roll i naturens balans, och den medicinska igeln används dessutom inom modern sjukvård, bland annat vid rekonstruktiv kirurgi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online