Strontium är ett grundämne som fått sitt namn efter den skotska byn Strontian, där det upptäcktes under slutet av 1700-talet. Det rör sig om en starkt kemiskt reaktiv alkalisk jordartsmetall som i dag främst är känd för sin koppling till skelettets hälsa. När strontium tas upp i kroppen har det visats ha en viss tillväxteffekt på benmassan.
Strontium har en silverglänsande färg och förekommer aldrig i ren form i naturen. Orsaken är dess höga reaktivitet – metallen reagerar både med vatten och luft. I kontakt med vatten bildas vätgas, medan strontium som bränner i syre bildar strontiumoxid. Reagerar det istället med kväve uppstår strontiumnitrid, en kväveförening.
Läkemedlet strontiumranelat, framställt genom en kombination av ranelinsyra och strontium, har i kliniska studier visats öka tillväxten av benmassa och samtidigt minska nedbrytningen av benvävnad av osteoklaster – de celler som normalt bryter ner benvävnad. En av de mest kända studierna är TROPOS (Treatment of Peripheral Osteoporosis), som startade år 2000. Forskare menar att effekten delvis beror på att strontium har en högre atomvikt än kalcium, vilket bidrar till en tätare skelettstruktur.
Strontiumranelat har funnits som receptbelagt läkemedel i över 70 länder och har länge använts i bland annat Storbritannien för behandling av benskörhet hos kvinnor efter menopaus. I USA har dock FDA aldrig godkänt preparatet. Det är värt att notera att europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) år 2014 införde begränsningar för användning av strontiumranelat på grund av rapporter om kardiovaskulära risker, vilket innebär att läkemedlet numera ordineras mer restriktivt och endast i utvalda fall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online