Rastlösa ben-syndrom (RLS), även känt som Wittmaack-Ekboms syndrom, är ett tillstånd som kännetecknas av ett starkt tvång att röra på kroppen för att slippa besynnerliga och obehagliga känslor. Syndromet kan drabba vilken kroppsdel som helst, men upplevs oftast i benen. Symtomen brukar förvärras på kvällen och natten, vilket ofta stör sömnen. När man rör på de drabbade kroppsdelarna moduleras känslorna, vilket ger en tillfällig lättnad.
Det finns många orsaker till att en person drabbas av rastlösa ben. Järnbrist, som länge ansågs vara den vanligaste orsaken, har i nyare studier visats ligga bakom cirka 20 procent av alla rapporterade fall. Flera andra tillstånd har också kopplats till syndromet, bland annat åderbråck, magnesiumbrist, Parkinsons sjukdom, sköldkörtelsjukdom, autoimmuna sjukdomar, reumatoid artrit (ledgångsreumatism) och celiaki (glutenintolerans). När den underliggande orsaken har identifierats kan behandling av denna ofta lindra hela tillståndet.
Om den underliggande orsaken till RLS visar sig vara reumatoid artrit kan knäledsplastik bidra till att behandla tillståndet till viss del. Tillsammans med operationen är det dock viktigt att se över kosten, så att viktiga näringsämnen som järn och folat – vars brist kan utlösa syndromet – får i sig i tillräckliga mängder. RLS tenderar att förvärras under graviditet och med stigande ålder, vilket gör att besvären bör åtgärdas så snart de första symtomen visar sig.
Behandlingen av rastlösa beror främst på vilka underliggande orsaker som kan identifieras. För personer som upplever symtom dagligen används ofta dopaminagonister, och även opioider kan komma ifråga i svåra fall. Läkemedelsbehandling bör aldrig påbörjas innan andra medicinska tillstånd har undersökts och uteslutits. Det har dessutom visat sig att läkemedel sällan botar sjukdomen helt, och i vissa fall kan kirurgiska ingrepp som knäledsplastik behöva övervägas.
Trots att många olika behandlingsmetoder har prövats har ingen varit helt framgångsrik. Även komplexa operationer ger ofta bara tillfällig lindring. Med stigande ålder förvärras symtomen vanligtvis, och tillståndet kan så småningom leda till konstant smärta och obehag i de kroppsdelar som påverkats av syndromet.
Som vid alla transplantations- eller protesoperationer finns det risk för infektion. Även om det är ovanligt kan den nya leden drabbas av infektion efter en knäprotes. Andra möjliga komplikationer är djup ventrombos (blodpropp), instabilitet i den nya leden samt partiell eller fullständig förlust av rörlighet i leden. Knäledsplastik rekommenderas därför endast när tillståndet är mycket allvarligt och det inte finns några andra behandlingsalternativ. Diskutera alltid risker och nytta med din ortoped innan du fattar beslut om operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online